Azawakh

Mankhöjd för hanar är 64–74 cm och tikar 60–70 cm. Vikten är 15–25 kg. Rasen är en mycket finlemmad vinthund. Dess muskulatur och skelett framträder tydligt under den tunna huden. Den är långbent och dess siluett är högrektangulär. Färgen är röd eller brindle (tigrerad) i olika nyanser, från sand till mörk mahogny, med vita tecken på huvud, hals, bröst, svans och ben.

Azawakh passar inte den som är ovan vid hundar. Rasen har en stark vaktinstinkt och visar tydligt en besökares ankomst. Även jaktintresset kan vara mycket stort vilket försvårar hundens möjlighet att vara lös och frihetsbehovet måste lösas på annat sätt. Det starka intresset för jakt ställer därför särskilda krav på ägaren. 

Rasen är lugn och harmonisk i sin hemmiljö och älskar sin familj, men kan vara mycket reserverad, till och med skygg, mot okända. Rasen är mycket bekväm av sig och sover helst nedbäddad under täcket och gillar inte kyla och dåligt väder.

Den har en tunn och fin päls, fäller sparsamt och är lätt att hålla ren. 

Rasen har inga kända rassjukdomar och är ofta frsik. De ger kanske intryck av att vara ömtåliga, men de är förvånansvärt robusta. De skadar sig sällan och uppnår ofta hög ålder. Deras smäckra utseende har inget med dålig matlust att göra. De har en naturlig frisk aptit.

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, gällande mentalitet när det gäller ängslighet och otillgänglighet.

Azawakh kommer från Sahelområdet, söder om Sahara, där den används av nomadfolket som jakt- och vakthund. Tuaregerna föder upp får, getter och boskap och hundarnas uppgift är att bevaka hjordarna och lägren mot rovdjur och fiender. Geografiska och sociala gränser anses ha bevarat rasen utan uppblandning med andra raser.

De första individerna kom till Europa 1968. De registrerades och ställdes först ut som "sloughi azawakh", men skillnaderna i karaktär och utseende ledde till att den internationella kennelorganisationen, FCI, godkände rasen fullt ut 1981.