Bichon havanais
Lättlärd och allsidig sällskapshund
Den har inga jakt- eller vallinstinkter, men är lättdresserad och är en idealisk familje- och sällskapshund. Den följer gärna med på äventyr.
Mankhöjd är 23–27 cm. Svansen bärs i en båge över ryggen. Öronen är hängande. Ögonen är ganska stora, mörka och mandelformade. Pälsen ska vara lång, vågig, silkesmjuk och tämligen åtliggande och ha lite eller ingen underull. Rasen kan ha olika färger, vit (mycket sällan rent vit), beige, sobel i olika nyanser, svart, vit eller beige med stora avgränsade fläckar i ovan nämnda färger. Rasen ska vara en liten och energisk hund. Robust, men ändå elegant.
Med sitt mjuka sätt är rasen lättlärd, godmodig och ivrig att vara till lags. Den är tillgiven och av naturen gladlynt, vänlig, charmig, och något av en clown.
En bichon havanais kräver en hel del pälsvård. Den ska inte klippas eller trimmas, men måste kammas regelbundet och badas var 14:e dag för att pälsen ska hållas ren. En fördel är att rasen inte fäller. Vid cirka 1–1½ års ålder byter den till vuxen päls och då gäller daglig kamning. Annars kan hunden lätt få stora tovor som både är besvärliga att reda ut och plågsamma för hunden.
Sedan många år tillbaka undersöker uppfödarna avelsdjuren för hjärt- och ögonsjukdomar samt för patella (lösa knäleder) innan parning. Detta för att rasen ska vara frisk även i fortsättningen. Rasen lever i regel länge.
Rasen härstammar ursprungligen från Medelhavsområdet och fördes därifrån till Kuba av sjömän. I sitt ursprungsområde dog rasen mer eller mindre ut medan den fortsatte att utvecklas på Kuba, som mycket uppskattad sällskapshund åt aristokratin.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.