Briard
Livlig, lättlärd och långhårig arbetskamrat
Rasen är en brukshund, en lättlärd och lyhörd arbetskamrat. Den lämpar sig som tjänstehund så väl som för hundsporterna lydnad, sök, spår, agility med mera. I övriga Europa ser man även många som tränar och tävlar i bruksgrenen skydds. I bland annat Frankrike används briard som vall- och vakthund. Det är en mycket bra allroundhund.
Rasen är en kraftfull, rustik och rörlig hund. Mankhöjd för hanar är 62–68 cm och för tikar 56–64 cm. Färgen är enhetlig och den fawnfärgade briarden har en varm ton. Svart, fawn och grått är vanligast förekommande.
Briard har stor revirinstinkt och förmåga att hålla sin hjord samlad som gör att den än i dag är följsam och inte ger sig ut på egna äventyr. Det är en aktiv och livlig hund som behöver få arbeta på ett eller annat vis. Rasen är absolut ingen "soffpotatis". En briard är trogen och lojal mot sin familj och har en utpräglad revirinstinkt. Allmänt anses den tillhöra de hundraser som mognar sent i livet. Det krävs lite extra tålamod, glimten i ögat och en viss envishet från dess ägare de första åren.
Pälsen ska varken klippas eller trimmas. Pälsen är tät och torr, typ "gethår" och minst 7 cm lång. En ordentlig genomborstning och kamning per vecka är att rekommendera. Rasen fäller inte, men på grund av den långa pälsen får man räkna med att den drar in en del barr, sand, gräs med mera.
Höftledsdysplasi (HD) och magomvridning förekommer. Nattblindhet upptäcktes för några år sedan, men detta är inget problem längre.
Briard har lång tid tillbaka använts till att valla och vakta får- och boskapshjordar i Frankrike. Med sin storlek och styrka var den väl rustad för möten med vargar och andra inkräktare. Även tvåbenta. Efter franska revolutionen på 1700-talet kom rasen till stor nytta då de grevliga domänerna delades upp i små oinhägnade jordstycken. Under de båda världskrigen användes den av franska armén som ammunitionsbärare och i tjänst för Röda korset.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.