Clumber spaniel
Arbetsglad, trygg och påhittig
Den är en stötande apporterande fågelhund. De flesta hundar är i dag aktiva sällskapshundar. Det finns dock en växande skara, framför allt i England, som använder dem i praktisk fågeljakt med stor framgång. Här i Sverige har den blivit en mycket uppskattad eftersökshund med sin noggrannhet, envishet och goda näsa. Som utställningshund har den haft stora framgångar, med sin utstrålning och styrka tilltalar de många.
Det är en kraftig men rörlig hund. Det är den tyngsta spanielrasen och den ska vara proportionerligt byggd utan överdrifter och utstråla styrka och kraft. Rörelserna ska vara vägvinnande och parallella med ett kraftigt påskjut. Den är till färgen alltid vit med mer eller mindre tecken i ”lemon” eller ”orange”, på huvudet och kroppen. Pälsen ska vara riklig, tät, silkesaktig och rak, rikligt krås och päls på benen och svansen. Höjdangivelse saknas i rasstandarden, men mankhöjd är ca 46–52 cm. Hanar väger ca 30–35 kg och tikar 25–30 kg.
Den är glad och arbetsvillig, men lite mer självständig och envis än övriga spanielraser. Den har stor integritet och ska vara trygg i sig själv, aldrig aggressiv. Det är sällan problem med andra hanhundar och den trivs med att ha rasfränder runt om kring sig. Den är robust och tålig, fungerar oftast utmärkt tillsammans med barn. Den tycker om att det händer saker, den är påhittig och har glimten i ögat.
Den har en lättskött päls som vanligtvis inte tovar och behöver borstas någon gång per vecka. Den behöver trimmas några gånger per år, framförallt på tassar, svans och bakom öronen, vilket man lätt klarar själv. Till utställning behövs det lite mer trimning vilket de flesta kan klara själva med lite hjälp de första gångerna. Den fäller rejält ett par gånger per år.
Det är en till numerären liten ras i hela världen. Det finns ett mycket gott samarbete mellan uppfödarna runt om i världen när det gäller utbyte av avelsdjur och hälsoarbete. Den öppenhet och ärlighet, som finns mellan uppfödarna, är viktig för rasens utveckling. Clumber spanieln tas upp i de särskilda rasspecifika domaranvisningarna SRD, då det förekommer en del hundar som har lite för mycket löst skinn i huvudet och är för tunga/stora. Hälsoproblem som förekommer i rasen är bland annat ledproblem, diskbråck och immunologiska, exempelvis sköldkörtelproblem.
Rasen har sitt ursprung i franska jakthundraser av bassetliknande typ som uppblandats med engelska spaniels. Namnet har den fått från det gamla godset Clumber Park i Sherwoodskogen. Jaktmarkerna var på denna tid svårframkomliga och viltrika. Man behövde en stark, robust och noggrann hund med stor jaktlust. Rasen hade sin storhetstid som jakthund under 1800-talet. Den hölls oftast i så kallade pack om 5 till 10 hundar. Den spillra av rasen som fanns kvar efter andra världskriget har framför allt blivit en utställnings- och sällskapshund.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.