Dalmatiner

Dalmatiner är en medelstor hund som är harmoniskt byggd och med en päls som är prickig. Pälsen ska vara kort, hård och tät, slät och glänsande. Rasen föds helvit, men får efterhand sina prickar. Hos de svarttecknade hundarna ska prickarna vara svarta och hos de levertecknade leverbruna. Mankhöjd för hanar är 56–61 cm och för tikar 54–59 cm. Vikt för hanar är ca 27–32 kg och tikar ca 24–29 kg.

Dalmatiner är en uthållig, snabb och anpassningsbar vän och arbetspartner som kräver en hel del motion. Rasen är en balanserad och varnande vakthund. Den tar sitt vaktande på stort allvar utan att på något sätt vara överdrivet aggressiv. Dalmatiner är också känd för sin förmåga att umgås med hästar och att den trivs i stallmiljö. Det är en utpräglad sällskapshund med låg jaktinstinkt. 

En glad dalmatiner "skrattar" ofta när den blir glad, genom att dra upp läpparna och visa hela bettet. 

Den korta pälsen är lättskött och badas vid behov.

Dalmatiner har en speciell njurfunktion, olik alla andra hundrasers. Rasen får dock inte urinsten oftare än andra hundraser och utfodringen har betydelse för förekomsten av urinsten (så kallade uratstenar). Hudproblem kan förekomma. Det händer ibland att valpar föds döva. Det är uppfödarens ansvar att på ett tidigt stadium upptäcka eventuella döva valpar i kullen, då det är medfött.

Dalmatiner är en ras med urgammalt ursprung. Kyrkokrönikor från 1300-talet och från år 1719 gör det troligt att rasen har sitt ursprung i Medelhavsområdet och då speciellt Dalmatiens kusttrakter utmed Adriatiska havet. Från mitten av 1700-talet och fram till början av 1900-talet användes dalmatiner i England till att vakta i stall och för att eskortera hästekipage.