Drentsche patrijshond
Lättlärd, energisk mångsidig jakthund
Drentsche patrijshond är en fågelhund. Det är en lättsam jakthund på grund av sin följsamhet och sitt viltintresse, sitt naturliga ståndanlag och vilja att apportera. Den är känd för att hålla mycket god kontakt med sin förare vid jakt. En egenskap som uppskattas även när hunden inte jagar. Rasen behöver få utlopp för sin energi. Om man inte jakttränar sin hund, bör man låta den få utlopp för sin energi och sitt rörelsebehov på andra sätt.
Mankhöjd för hanar är 58–63 cm och tikar 55–60 cm. Färgen är vit med leverbruna fläckar, med eller utan prickar. Pälsen ska inte vara särskilt lång på kroppen. Men den verkar lång på grund av den långa pälsen på öronen, den något kraftigare pälsen på halsen och bröstet, samt fransarna på fram- och bakben och den rikligare pälsen på svansen.
Drentsche patrijshond uppskattas som både god jaktkamrat och trevlig familjehund på grund av sitt mjuka och godmodiga temperament. Den är följsam och lättlärd, varför uppfostran bör ske med fast, men aldrig hård hand. Rasen jobbar gärna tillsammans med sin förare, vilket jobb det än är, så uppskattar den att få en uppgift.
Den har en lättskött päls som bör borstas en gång per vecka och lite extra under fällningsperioderna.
Den är en sund och frisk ras generellt. Det förekommer ärftliga sjukdomar hos rasen men inte i någon stor omfattning.
Rasen utvecklades på 1500-talet ur spanielraser som via Frankrike kom från Spanien. Nederländerna kallades de för rapphönshundar. I landets östra del, speciellt i provinsen Drenthe, hölls dessa hundar renrasiga och blandades inte med främmande raser, vilket man gjorde på andra håll. På bland annat Rijksmuseum i Amsterdam kan man se drentsche patrijshond på målningar från 1600-talet. År 1943 blev rasen officiellt erkänd av Nederländska Kennelklubben. Den nederländska rasklubben "De Drentsche Patrijshond" bildades 1948.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.