Engelsk setter

Engelsk setter är en medelstor hund med långa linjer, elegant i utseende och rörelser. Kroppen ska ge intryck av snabbhet, styrka och uthållighet hos en hund som har förmågan att under lång tid jaga i galopp på fält och fjäll. Mankhöjd för hanar är 65–68 cm och för tikar 61–65 cm. Pälsen är lång och grundfärgen är vit med fläckar i olika färger.

Rasen är mycket energisk med en intensiv jaktlust samtidigt som den är utpräglat vänlig, social och godmodig. Den kräver mycket mycket aktivitet och motion för att må bra. Jakt- och jaktträning är förstås det lämpligaste men mellan jaktsäsongerna kan man även ta till andra typer av aktivering.

Inom rasen finns uppfödare med olika målsättning med sin avel. De flesta uppfödarna har inriktning främst på de jaktliga egenskaperna, medan en del är mer intresserade av de exteriöra. Det är därför viktigt att du som blivande ägare är klar över vilken inriktning du önskar.

Trots sin långa päls är rasen inte särskilt krävande vad det gäller pälsvård. Det räcker med att borsta igenom pälsen emellanåt, samt att vintertid klippa håret under tassen för att undvika att isklumpar bildas.

Engelsk setter är överlag en sund hundras. Höftledsdysplasi, HD, förekommer inom rasen. Även en neurologisk sjukdom (ceroid lipofuscinos, CL) samt en ögonsjukdom (progressiv retinal atrofi, PRA) finns i rasen, men i och med att man gentestar för dessa sjukdomar, är andelen drabbade hundar numer mycket lågt. 

Benämningen ”setter” förekommer redan i medeltida källor. Settrar användes, före de moderna eldhandvapnens tid, för jakt efter fågel med nät eller jaktfalk. Under 1700-talet börjar rasbeteckningen engelsk setter att användas. Vid 1800-talets mitt inleddes utvecklingen av den moderna engelska settern där främst engelsmannen Edward Laveracks avelsarbete kom att få stor betydelse för rasen.