Engelsk setter
Energisk, krävande med passion för fågeljakt
Den är en stående fågelhund. Används vid jakt på fält- och skogshöns: Rapphöna, fasan, ripa, orre, tjäder och järpe.
Den engelska settern är en medelstor hund med rena linjer, elegant i utseende och rörelser. Kroppsbyggnaden ska vittna om snabbhet, styrka och uthållighet hos en hund som har förmågan att under lång tid jaga i galopp på fält och fjäll. Mankhöjd för hanar är 65–68 cm och tikar 61–65 cm. Grundfärgen är vit med fläckar i olika färger.
Mycket energisk med en intensiv jaktlust samtidigt som den är utpräglat vänlig och godmodig.
Trots sin långa päls är rasen inte särskilt krävande vad det gäller pälsvård. Det räcker med att borsta igenom pälsen emellanåt, samt att vintertid klippa tasshåret för att undvika att isklumpar bildas.
Den engelska settern är överlag en frisk och sund ras. Det förekommer höftledsdysplasi (HD).
Benämningen ”setter” förekommer redan i medeltida källor. Den användes, före de moderna eldhandvapnens tid, för jakt efter fågel med nät eller falk. Under 1700-talet börjar rasbeteckningen engelsk setter att användas. Vid 1800-talets mitt inleddes utvecklingen av den moderna engelska settern där främst engelsmannen Edward Laveracks avelsarbete kom att få stor betydelse för rasen.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.