Finsk spets

Livlig, krävande och energisk specialist för fågeljakt

Finsk spets är en jakthund för jakt på främst skogsfågel men även till en viss grad på mindre rovdjur, sjöfågel och älg. Hunden söker självständigt upp viltet men samarbetar med jägaren och markerar med att skälla. Rasen är en utpräglad jakthund och passar inte som enbart sällskapshund.

Mankhöjd för hanar är ca 47 cm och tikar ca 42 cm. Vikt för hanar är ca 12–13 kg och tikar ca 7–10 kg. Färgen är röd.

Rasen är mycket livlig, modig och temperamentsfull. Den behöver mycket både fysisk och psykisk stimulans för att må bra. En finsk spets är trädskällare (ska söka, hitta och skälla på fåglar som gömmer sig i träd) och har därför lätt till att skälla även i andra sammanhang. Denna egenskap kan alltså  bli ett problem i hemmet om man inte tränar hunden att inte skälla i tid och otid.

Rasen kan vara något reserverad mot främlingar men får aldrig vara aggressiv.

Pälsen är dubbel med hårda täckhår och mjuk underull. Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Rasen anses generellt vara frisk. Epilepsi, patella luxation (lösa knäleder) och avsaknad av tänder, främst premolarer, förekommer i rasen. Rasklubben jobbar aktivt för att förebygga detta.

Rasens förhistoria är okänd men hundar som i typ liknar finsk spets har använts för jakt på allt slags vilt sedan flera hundra år tillbaka. När rasen började formas i slutet av 1800-talet var målet att avla fram en jakthund som var bra att skälla på i trädsittande fåglar, men som också skulle vara vacker.

När registreringen av hundrasens stambok började på 1890-talet, var det framförallt av hundar som fanns i Finlands östra och norra delar. Dessa liknade varandra i typ och användes på samma sätt som jakthundar. Finsk spets utsågs till Finlands nationalras år 1979.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.

Här får du veta mer om rasen:

SKKs Hundrasguide