Fransk bulldogg

Aktiv och trevlig med stor personlighet

Den är en utpräglad sällskapshund.

Huvudet ska vara kort, kvadratiskt med rynkor och uppstående öron, vilka kallas för fladdermusöron. Ögonen ska vara relativt stora, mörka och brett ansatta. Kroppen uppifrån sett, ska vara bred framtill och smal över höfterna med en lätt välvning över länden. Frambenen ska vara raka och benstommen kraftig. Pälsen är kort och glänsande. Svansen är oftast medfött kort, kan vara skruvad, men aldrig lång. Rasens färger är: brindle (tigrerad), fawn eller skäck (begränsade tecken i svart eller fawn på vit botten). Mankhöjd är vanligen runt 30 cm och vikt är 8–14 kg.

Den är trevlig, humoristisk, aktiv och utvecklar ofta stora personligheter.

Minimal pälsvård. Det är viktigt att torka rynkorna i ansiktet regelbundet samt sköta öron.

Allergier och hudbesvär är hälsoproblem som är vanligt förekommande hos den franska bulldoggen. Det förkommer också problem som drabbar skelett och leder såsom ryggproblem och patellaluxation. Den franska bulldoggen är en brakycefal ras, det vill säga att den har en förkortad skalle och nos. Om nosen är överdrivet kort och/eller att näsborrarna är trånga påverkas andningsfunktionen och förmågan att temperaturreglera. En överdrivet förkortad nos i kombination med stora eller utstående ögon medför också att risken för ögonskador ökar.

Vår tids franska bulldogg är en produkt av olika korsningar som utfördes av entusiastiska uppfödare i de populära Pariskvarteren, åren omkring 1880. Rasen vann snart mark hos societeten och i konstnärliga kretsar tack vare sitt säregna utseende och karaktär. Den första rasklubben grundades 1880 i Paris. Den första registreringen är daterad 1885 och den första standarden etablerades 1898. Samma år erkände den Franska Kennelklubben fransk bulldogg som ras. I Sverige registrerades den första franska bulldoggen år 1913 och rasklubben bildades 1982.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.

Här får du veta mer om rasen: