Annons
Gammel dansk hönsehund
Krävande, mångsidig med stor jaktlust
Gammel dansk hönsehund är en medelstor, stående fågelhund. Men till skillnad från de flesta andra stående fågelhundar, så arbetar den med nosen tämligen lågt då den söker. Denna egenskap, i kombination med dess lugna och metodiska arbetssätt samt utmärkta luktsinne, gör den också till en skicklig eftersökshund vid jakt på klövvilt.
Rasen fungerar också som duglig och villig apportör vid jakt på fält-, skogs- och sjöfågel, samt vid jakt på hare och kanin. Den trivs inte enbart som sällskapskapshund.
Gammel dansk hönsehund är en medelstor, rektangulär och kraftigt byggd hund. Pälsen är kort, och färgen är alltid vit, med större eller mindre bruna fläckar samt små prickar i varierande mängd. Den bruna färgen ska vara så mörk som möjligt. Rasen ska ha karakteristiska hakpåsar.
Ett av rasens särdrag är den stora skillnaden mellan hanhund och tik. Hanhunden är tyngre och kraftfull än tiken som är lättare, livligare och mer temperamentsfull. Mankhöjd för hanar är 54–60 cm och för tikar 50–56 cm. Vikt för hanar är 30–35 kg och för tikar 26–31 kg.
Rasen ger ett intryck av lugn, stabilitet, beslutsamhet och mod. Den är glad, lättfostrad, följsam och arbetsvillig. Den är lättlärd och håller god kontakt med sin förare.
Man måste komma ihåg att gammel dansk hönsehund är en jakthund och därför kräver både fysisk och mental stimulans för att må bra. Även den sociala stimulansen är viktig och rasen mår inte bra av att lämnas ensam medan familjen är på egna aktiviteter.
Pälsen fälls två gånger om året och behöver då torkas av med exempelvis ett fuktat sämskskinn. I övrigt badas hunden vid behov. Vid kloklippnigen är det viktigt att man har en rejäl klotång eftersom rasen har ovanligt hårda och grova klor som ska tåla mycket slitage.
Rasen har långa, hängande öron som behöver kontinuerlig tillsyn och hållas rena.
Gammel dansk hönsehund är en förhållandevis sund hundras med få rasspecifika sjukdomar. Höftledsdysplasi, HD, förekommer inom rasen.
Kongenital myastheni (muskeltrötthet) är en i rasen förekommande allvarlig sjukdom som stör impulsöverföringen mellan hundens nerver och muskler. I dag finns ett DNA-test, vilket gör att sjukdomen är mycket ovanlig idag.
Rasens historia kan följas tillbaka till början av 1700-talet. Danska bönder och landsortsbor behövde hundar, vilka kunde hållas på mindre marker.
Omkring år 1710 startade Morten Bak det avelsarbete som skulle leda fram till skapandet av gammel dansk hönsehund. Han korsade de hundar, vilka romerna hade med sig på sina resor genom Danmark, med de lokala gårdshundarna. Romernas hundar stammade troligtvis från en relativt tung spansk typ av hundrasen pointer.
Annons