Gonczy polski

Rasen är medelstor, kompakt byggd och smidig för att kunna stå emot svåra arbetsvillkor i bergstrakter. Mankhöjd för hanar är 55-59 cm och för tikar 50-55 cm. Pälsen är kort och färgen är svart eller brun med tanteckning. Rasen förekommer även som enfärgat röd och kan då ha något svärtade hårspetsar.

Gonczy polski är vänlig med stabil mentalitet. Rasen är mycket modig, energisk, och lättlärd. Den kan vara avvaktande mot främmande och kan ha en stark vilja till att larma och bevaka sitt revir. Detta och den starka jaktlusten ställer särskilda krav på en ansvarstagande ägare. Under jakten ger den skall med en karakteristisk melodi i olika tonlägen, högre för tikar.

Pälsen är mycket lättskött. Den är kort, hård och ligger tätt an intill huden. Underullen, som är riklig på vintern, fälls sommartid.

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Redan på 1200-talet finns jakt på storvilt med stövare beskrivet i polsk litteratur. Hundarna var värdefulla som hjälpmedel till jägarna i de djupa skogarna. På 1600-talet fanns minst två typer av polska stövare; en tyngre variant, den polska bracken och en lättare, den polska stövaren.

Den berömde polske kynologen Jozef Pawuslewicz, som jagade i Podkarpacie-området, var engagerad i utvecklingen av rasen och skrev den första rasstandarden. Tack vare honom, blev de första hundarna officiellt registrerade i den polska kennelklubben.