Gonczy polski

Rasen är medelstor, kompakt byggd och ska vara smidig för att kunna stå emot svåra arbetsvillkor i bergstrakter. Mankhöjd för hanar är 55-59 cm och tikar 50-55 cm. Färgen är svart eller brun med tanteckningar. Den förekommer även som enfärgat röd och kan då ha något svärtade hårspetsar.

Gonczy polski har en stabil mentalitet och är vänlig. Den är mycket modig och kan även uppvisa oförskräckthet. Den anses intelligent och är lättlärd och är inte aggressiv, men förhåller sig avvaktande mot främmande. Utöver att vara jakthund anses den även vara en bra vakthund. Under jakten ger den skall med en karakteristisk melodi i olika tonlägen, högre för tikar.

Pälsen är mycket lättskött. Den är hård på kroppen och ligger tätt an intill huden. Underullen, som är riklig på vintern, fälls sommartid.

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Redan på 1200-talet finns jakt på storvilt med stövare beskrivet i polsk litteratur. Hundarna var värdefulla som hjälpmedel till jägarna i de djupa skogarna. På 1600-talet fanns minst två typer av polska stövare; en tyngre variant, den polska bracken och en lättare, den polska stövaren. Den berömde polske kynologen Jozef Pawuslewicz, som jagade i Podkarpacie-området, var engagerad i utvecklingen av rasen och skrev den första rasstandarden. Tack vare honom, blev de första hundarna officiellt registrerade i den Polska Kennelklubben.