Grosser münsterländer

Lättlärd, mångsidig, mycket aktiv med stor jaktlust

Grosser münsterländer är en allsidig, användbar jakthund. Den passar för fågelarbete som stående fågelhund, som stöthund på klövvilt, alla typer av eftersök, för apportering på land och i vatten och även som avfångningshund på skadat klövvilt. Som allsidig jakthund är den kanske den mest utvecklade av de tyska jakthundsraserna med mycket goda eftersöksegenskaper. Den har ett spänstigt sök genom snår och taggtrådsstängsel där pälsen är precis lagom lång för att hullingarna inte ska skada.

Grosser münsterländer ska ha en kraftfull, muskulös kroppsbyggnad. Den ska ändå vara elegant och ädel. Helheten ska ge ett stramt intryck. Mankhöjd för hanar är 60–65 cm och tikar 58–63 cm. Vikt är ca 30 kg. Kroppen ska vara nästan kvadratisk. Färgen ska vara vit med svarta fläckar och prickar eller svartskimmel. Huvudet ska vara svart, eventuellt med vitt runt nosen och/eller med bläs. Pälsen på öronen ska vara lång och bilda fransar. Öronlapparna bör inte vara korthåriga. På huvudet ska pälsen vara kort och åtliggande.

Rasen präglas av en otrolig arbetslust kombinerad med stor följsamhet, läraktighet och tillförlitlig användbarhet som jakthund, särskilt efter skott. Temperamentet ska vara livligt utan nervositet. Till karaktären är den social med stor kontaktlust mot både människor och andra hundar, och fungerar väl med hela familjen. Rasen har även en ganska utbredd vaktinstinkt.

Rasen kräver en del pälsvård eftersom pälsen är lång och tät. Den kan annars locka sig och bli utstående vilket kan vara hindrande vid jakt. Pälsen på fram- och bakbenens baksidor och svansen bör vara särskilt lång och tät. Håret mellan tassarnas trampdynor behöver hållas kort, speciellt på vintern. I övrigt nöjer sig grosser münsterländer med normal borstning av pälsen.

Rasen är en mycket robust och sund hund, som genom sin storlek, mentalitet, kroppsbyggnad och utmärkta päls, klarar av mycket krävande förhållanden bland törne och taggar på sommaren till bistra förhållanden under vintern. Grosser münsterländer deltar tillsammans med alla kontinentala fågelhundsraserna, inom Svenska Vorstehklubben (SVK) i ett övervakningsprogram för kontroll av höftledsdysplasi (HD). Målmedveten avel ska förebygga just uppkomst av HD hos denna typ av arbetande fågelhund.

Rasens historiska utveckling sträcker sig från medeltidens vitbrokiga fågelhundar, via stötande fågelhundar, till 1800-talets stående fågelhundar. Efter att den tyska rasklubben för långhårig vorsteh 1909 slutgiltigt förbjudit den svarta färgen, grundades 1919 en förening som tog sig an aveln av den svartvita långhåriga stående fågelhunden. 1922 inleddes den planmässiga aveln av rasen. I Sverige registrerades de första exemplaren av grosser münsterländer i början av 1980-talet och har under de senaste åren legat på i genomsnitt ett 10-tal hundar årligen.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.

Här får du veta mer om rasen: