Grosser schweizer sennenhund

Grosser schweizer sennenhund är en stor, stark och muskulös hund med kraftig benstomme. Mankhöjden för hanar är 65–72 cm och för tikar 60–68 cm. Trots sin storlek och tyngd är rasen uthållig och rörlig. Könsprägeln är tydlig. Pälsen har ett medellångt täckhår och tjock, mörkgrå till svartfärgad underull. Färgen är svart (grundfärg) med rödbruna och vita tecken.

Grosser schweizer sennenhund är en aktiv hundras med stort självförtroende. Den är orädd, uppmärksam, vaksam och ska ha ett pålitligt temperament. Rasens ursprungliga vaktbeteende är väl bevarat. Den är mycket tillgiven sin familj och vaktar alla som tillhör familjeflocken.

Rasklubben har utformat ett drag- och arbetsprov utifrån rasens ursprungliga arbetsområde när den drog en vagn med till exempel mjölk till ortens mejeri. 

Den korta pälsen är enkel att sköta. Vanligast fäller hunden två gånger per år.

Rasen har ett antal ärftliga sjukdomar. Höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och osteochondros (bogskador) förekommer. Andra sjukdomar som kan förekomma är epilepsi, magomvridning, mjältomvridning och pyometra (livmoderinflammation).

Rasen är störst bland de fyra schweiziska sennenraserna (appenzeller sennenhund, berner sennenhund, entlebucher sennenhund, grosser schweizer sennenhund). Rasens förfäder var starka hundar som kallades slaktar- eller boskapshundar och för länge sedan fanns utspridda i Mellaneuropa. De avlades fram av kreaturshandlare, hantverkare och bönder för att användas som skydds-, vall- och draghundar.

Hundarna användes av fattiga bönder för att dra stora mängder last i små kärror. Dessutom vaktade de gårdarna och vallade boskapen åt bonden. År 1939 erkändes rasen grosser schweizer sennenhund av FCI, den internationella kennelfederationen.