Irish softcoated wheaten terrier

Wheaten terriern är en medelstor hund. Mankhöjd för hanar är 46–48 och tikar något lägre. Vikten för hanar är ca 18–20,5 kg och tikarna något mindre. Hunden är nästan kvadratisk och har en ganska lätt kroppsbyggnad. Det mest utmärkande med en wheaten terrier är den vackra, ljust vetefärgade pälsen som hänger i mjuka vågor eller lockar över hela kroppen och benen. På huvudet låter man pälsen bilda pannlugg och skägg, vilket tillsammans med de små, hängande och framåtriktade öronen ger ett piggt och käckt terrierutseende.

De mentala egenskaperna varierar mycket inom rasen men i genomsnitt är detta en framåt, livlig, företagsam och självständig hund med egna idéer. Det är en lättlärd samt arbetsvillig hund och med  tålamod och en konsekvent ägare, går det absolut att nå framgångar i agility, bruks, nosework, lydnad och viltspår. 

Många tycker att pälsen är det mest tilltalande med rasen. Pälsen kräver en hel del arbete eftersom den måste kammas, badas och klippas regelbundet. När hunden byter från valppäls till vuxenpäls i ettårsåldern, kan man behöva kamma två–tre gånger i veckan men annars räcker det med en rejäl kamning i veckan. Hunden bör badas minst var tredje eller fjärde vecka med schampo och balsam av god kvalitet. Pälsen bör klippas 4–5 gånger om året och vill man själv lära sig att frisera sin hund arrangerar rasklubben klippkurser.

Wheaten terrier är generellt en frisk ras som dessutom ofta blir gamla. Att de håller sig pigga och friska upp till 12–13 års ålder är vanligt. Det förekommer problem med njurar, magen och vissa hudåkommor. I gengäld har rasen mycket små problem med till exempel ögon, hjärta och skelett. Rasen har inga hälsoprogram hos Svenska Kennelklubben men rasklubben förordar höftledsröntgen av avelshundar.

Långbenta hundar av terriertyp har funnits länge på Irland. Redan för 200 år sedan nämns "soft-coated dogs" som kan vara ursprunget till irish softcoated wheaten terrier. På Irland användes wheaten terrier främst av småbrukare till allehanda göromål på gårdarna, inte minst för att hålla efter skadedjur. Man jagade även grävling och utter. De goda jaktegenskaperna ledde till att wheaten terrier blev erkänd som en officiell ras på Irland 1937. Sverige är dock sannolikt det land i världen, där rasen blivit mest populär.