Lakelandterrier

Lakelandterriern har en mankhöjd på ca 37 cm. Den väger omkring 7,5–8 kg. Tikar är något mindre och lättare. Det är en liten och kompakt högbent hund utan överdrifter. Den är robust utan att vara grov och rör sig ledigt med spänst i stegen. Pälsen är tät och sträv med mjuk underull. Det finns en stor färgvariationen i rasen; röd, vetefärgad, rödgrizzle, leverbrun, blå eller svart (vilka dessa båda även kan ha tantecken). 

Lakelandterrier är en glad och positiv hundras med mycket charm. Den är aktiv, nyfiken, alltid full av förväntan och med vaken blick. Det är en livlig hund, speciellt som unghund. Den har lätt för att lära men kan vara en utmaning vid lydnadsträningen.

Lakelandterriern är framavlad för att vara en modig och självständigt arbetande klippgrytjägare. Det är en terrier och kräver en vänlig men tydlig och konsekvent uppfostran.  

Lakelandterriern är en strävhårig hundras med en dubbel päls; en mjuk underull som täcks av en sträv yttre päls. Pälsen trimmas vilket betyder att man med jämna mellanrum plockar eller drar av den gamla pälsen för att lämna plats för ny. En lakelandterrier som trimmas regelbundet fäller minimalt.

En välskött päls är vacker och dessutom praktisk i och med att den är smuts- och vattenavstötande. Det fordras lite tid och träning för att själv lära sig att trimma sin hund.

Lakelandterrier  håller sig oftast frisk och pigg upp i hög ålder och det är inte ovanligt att de blir över 15 år. Rasen har inga kända rasbundna sjukdomar.

Rasen härstammar från den bergiga nordvästra delen av England, the Lake District, där de sedan lång tid använts för att jaga och utrota skadedjur, framför allt höglandsräv, det största hotet mot den omfattande fårnäringen. Genom selektiv inkorsning av äldre terrierraser lyckades man skapa en ras med extremt mod och framåtanda, liten till formatet, men med tillräcklig benlängd för att kunna hoppa upp på klipphyllor där räven förskansat sig.

Rasen godkändes 1931 av engelska kennelklubben.