Lhasa apso

Rasen är välbalanserad och stabilt byggd med riklig päls. Mankhöjden är cirka 25 cm. Kroppen täcks av den långa pälsen som består av täckhår och underull. Pälsen kan ha många färger. Rörelserna är fria och lediga.

Rasen är glad och självsäker med ett värdigt och stabilt temperament. Vissa individer kan dock behöva lite tid vid första kontakt med obekanta människor. Det är bra att socialträna och vänja den unga hunden att bli hanterad så bland annat pälsvården blir ett nöje. 

Lhasa apsons långa päls består av underull och tämligen grova täckhår. Pälsen är vanligtvis inte fullt utvuxen förrän hunden är 2 år och det är också den perioden under hundens liv som kräver mest skötsel om man tänker ha sin hund långhårig.

Pälsvården och hantering av hunden startar redan som liten valp. Pälsen kräver ett bad var sjunde till fjortonde dag med borstning, kamning och torkning med fön. 

Lhasa apso anses som en frisk hundras och kan leva länge, en ålder upp till 16 år är inte ovanligt. Rasen ingår i ett hälsoprogram hos Svenska Kennelklubben för ögonsjukdomen PRA4 (resultat av ett DNA-test registreras) och klubben rekommenderar även ögonlysning av avelsdjur. 

Lhasa apso kommer från ”världens tak”, Tibet, och staden Lhasa och dess omgivningar. En hundtyp som enligt källor existerade 800 år f.Kr och som inte kunde köpas men ibland skänktes bort, gärna i par, till dignitärer som besökte klostren. Tibetanarna själva kallar den Seng Kyi (lejonhunden) på grund av dess likhet med ett lejon, vilket är buddhismens högsta symbol, det mest fruktade av alla djur.

En tidigare uppgift var att vid klostren larma om något oförutsett hände. Genom ett kort och tydligt skällande signalerade hunden att någon närmade sig, vilket var en ovärdelig hjälp. 1965 kom hundrasen till Sverige.