Löwchen

Mankhöjd är oftast 26-32 cm. Det finns ingen idealhöjd varför en tik kan vara större än en hane utan att det är negativt. Vikt ca 6 kg. Pälsen är lång, vågig och tät. Alla färger är godkända som ger brun eller svart nos. Kroppsproportionerna ska vara kvadratiska, rörelserna stolta och siluetten är typisk med den böljande lejonmanen.

Rasen är ingen soffliggare, utan vill gärna göra något varje dag. Den är glad, positiv och hänger med på allt. Familjen är viktig och den älskar mänskligt sällskap. Bara den får vara med, så kan den mysa i soffan en hel dag, för att nästa dag ta en lång promenad på flera mil. Den är påhittig och tar gärna egna initiativ.

Rasen är anpassningsbar och trivs utmärkt såväl i barnfamilj som hos den aktiva hundsportaren.

Den långa pälsen kräver en viss mått av pälsvård och behöver regelbundet klippas. Genomkamning cirka två gånger i veckan räcker gott. Vissa badar en gång i veckan, vissa varannan månad. Med lejonklippningen blir pälsen lättskött då delarna av pälsen som oftast blir smutsiga klipps kort. Löwchen fäller inte sin päls.

Löwchen anses vara en sund hundras, som inte har några rasspecifika sjukdomar. Några enstaka fall av problem med ögon och knän har dykt upp i rasen. 

Namnet kommer sig av klippningen, vilken är dess signum. Hundtypen uppstod under medeltiden runt Medelhavet. Troligtvis användes den som vattenapportör för att hämta upp nät. Små lejonklippta hundar var populära vid franska hovet, där de bars och användes som värmeflaskor i sängarna.

I Sverige fanns de redan 1653. På målningen av greveparet de la Gardie finns en perfekt klippt löwchenliknande hund, troligtvis en förnämlig gåva från vänner i Frankrike. Rasen symboliserar trohet. En sägen säger att om riddaren dog hemma målades en löwchen. Dog han i strid målades ett lejon.