Mastiff

Mastiff är en mycket stor hund, både i höjd och i omfång. Den har rektangulär, bred och djup kropp, kraftig benstommer, symmetrisk och välbyggd. Rasen ska ha ett brett, fyrkantigt huvud sett från alla håll. Den kombinerar värdighet med ett vänligt temperament. Vikten för hanar är oftast runt 90-110 kg, vissa individer blir så tunga som över 120 kg. Vikt för tikar är 75-90 kg. Mycket viktigt att mastiffen inte blir överviktig. Pälsen är kort och färgen är fawn, aprikos eller brindle.

Mastiff är en trevlig sällskapshund. Den ska enligt rasstandarden "förena storhet med godmodighet, mod med foglighet". Mastiff är en relativt lugn hund och kräver sparsamt med motion framförallt under uppväxten. De trivs oftast bäst med att strosa runt på gården. En mastiff kräver mycket social träning under uppväxten för att inte bli reserverad som vuxen.

Pälsen är kort och tätt åtliggande. Den kräver ingen speciell pälsvård men behöver borstas regelbundet och badas vid behov.

Rasen är en stor och tung hund; höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och knäledsproblem förekommer. En mastiff kan drabbas av magsäcksomvridning. Rasen har en ökad risk för lösa ögonkanter och irriterad och missfärgad hud.

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, där man bland annat uppmärksammar andning, bakställ (bakben och dess vinklar) samt ögonkantsproblem.

När romarna invaderade England runt år 55 f.Kr. fann de en stor hund lik dagens mastiff. De blev mycket imponerade av hundarna och tog med sig några tillbaka för att användas på stridsarenorna. Genom historien har mastiff gått från stridshund, till gårdvar och till den sällskapshund den är idag. Rasen försvann nästan i Storbritannien efter andra världskriget.

Ordet ”mastiff” förekom för första gången år 1251 i England. Ordet härstammar från det anglo-saxiga ”masty” som betyder solid och kraftfull.