Rysk svart terrier

Rasen är över medelstorlek, pampig med kraftig benstomme och välutvecklad muskulatur. Hunden utstrålar stolthet och är respektingivande. Den har en robust och oöm konstruktion. Tydlig könsprägel är viktig (det ska alltså vara enkelt att se skillnad på tik och hane). Mankhöjden för hanhundar är 72-76 cm och vikten 50-60 kg, tikar är 68-72 cm i mankhöjd och väger 45-50 kg.

Pälsen ska vara rustik och tjock, så kallad dubbelpäls, med rikliga mustascher, skägg, ögonbryn och benhår. Färgen är svart men gråa hår insprängt är tillåtet.

Rasen ska vara modig, stabil och självsäker, men kan vara reserverad mot främlingar. Den är lättlärd, energisk och livlig. Som brukshund är den avsedd för kraftfulla och snabba aktiviteter med kvicka försvarsreaktioner. Rasen är tålig och kan anpassa sig till skiftande klimatförhållanden. Den är mycket trogen sin familj och nära vänner. Rasen har ingen utpräglad jaktinstinkt. 

En rysk svart terrier kräver en del pälsvård och bör badas och klippas flera gånger per år. Det är viktigt att kamma igenom pälsen grundligt en gång per vecka för att undvika tovor.

I rasen förekommer höftledsdysplasi, HD, armbågsdysplasi, ED, samt även de ärftliga sjukdomarna JLPP (nervsjukdom) och HUU (drabbar urinblåsa och njurarna). 

Efter andra världskriget beslöt den ryska kenneln Röda stjärnan att ta fram en ras som klarade militärens och polisens hårda krav på bevaknings- och tjänstehundar. Man korsade riesenschnauzer, rottweiler, airedaleterrier och så kallade moskva-retriever (i huvudsak korsningar mellan newfoundlandshund och schäfer). Syftet var att få fram en uthållig, skarp, hård, oöm, stabil och arbetsvillig hund med lämplig päls. 

Hundrasen ansågs vara etablerad i början på 1970-talet. Till Sverige kom rasen 1973 och den första kullen föddes 1978.