Schweizisk stövare/ berner

Mankhöjd för hanar är 49–59 cm och för tikar 47–57 cm. Pälsen är kort och färgen är vit med svarta fläckar eller svart sadel. Ibland är bottenfärgen svagt spräcklig (svarta stänk).

Bernerstövare är känd för att vara en mycket god ”upptagare” som driver med ett tätt och välnyanserat skall. Hörbarheten på skallet är ofta mycket bra. Rasen håller ofta mycket bra kontakt med sin förare och är också känd för att den är lätt att få rådjursren. Den är mycket uthållig och kan jaga flera dagar i rad. Tassarna är mycket starka och klarar jakt i hårt före. 

Rasen är en jakthund och ska under jaktsäsongen ges utrymme att vara i skogen så mycket som möjligt, inte sitta i en hundgård eller lägenhet. Samtidigt är den mycket social och bör ges tillfälle att få vara tillsammans med sin familj så mycket som möjligt.

Eftersom det är en korthårig hund är pälsen inget problem. Borstning någon gång är allt som behövs, framförallt under fällning, samt badning vid behov.

Schweizisk stövare/berner är en relativt frisk hundras men den smala avelsbasen är ett problem för rasen. 

De schweiziska stövarna är av mycket gammalt ursprung. Belägg för deras förekomst i Schweiz under romartiden finns från mosaik funnen i Avenches. På 1400-talet uppmärksammades de av italienarna och på 1700-talet av fransmännen för sin utomordentliga lämplighet för jakt på hare. År 1933 fastställdes en enhetlig standard för alla de fyra varianterna av schweizisk stövare.