Skotsk terrier

Skotsk terrier är en stadig, kompakt hund med korta ben och mycket djup välutvecklad kropp. Den är alert och rörlig och ger intryck av stor styrka i litet format. Vikt är 8,5–10,5 kg och mankhöjd är 25–28 cm. Pälsen ska bestå av tät underull och strävt täckhår. De två hårlagren utgör tillsammans ett effektivt skydd mot väder och vind. Färg är svart, vetefärgad eller brindle i alla nyanser.

Rasen har egen vilja och är självständig men är också flexibel och anpassar sig lätt till skilda miljöer. Den är lätt att uppfostra och kan tränas i både lydnad, spår, agility och viltspår. Rasen behöver gå regelbundna promenader för att må bra, gärna i naturen. 

Pälsvården hos en skotsk terrier är krävande och kan kosta en hel del om man inte kan trimma på egen hand. Minst fyra gånger per år behöver den trimmas för att inte bli ovårdad. Däremellan räcker det att en gång per vecka kamma och borsta igenom hela pälsen så att inga tovor bildas. Man bör lära valpen från början att stå på ett stadigt halkfritt bord (helst trimbord) och låta sig hanteras.

Skotsk terrier har inga kända rasbundna sjukdomar.

Ursprungligen avlades skotsk terrier för att hålla nere bestånden av grävlingar, råttor, rävar och andra skadedjur på gårdarna i Skottland. Det var viktigt att hunden fungerade som jakthund.

Det som i dag kallas skotsk terrier kan ha utvecklats och framavlats i östra delen av Skottland i och runt staden Aberdeen, där de flesta av rasens anhängare bodde och verkade. Rasen omtalades därför som aberdeenterrier trots att det aldrig varit någon officiell benämning. I Sverige introducerades skotten runt sekelskiftet 1900.