Västgötaspets
Pigg, vänlig och följsam svensk mångsysslare
Västgötaspetsen är ursprunglingen en svensk vallande liten spetshund men är idag framför allt en aktiv och mångsidig sällskapshund. Rasen är mycket lättlärd och visar fina resultat inom aktiviteter som lydnad, spår- och sökarbete samt i agility, freestyle och nosework. Den arbetar även bra som eftersökshund på vilt. Rasen är en vänlig, påhittig och glad familjehund.
Det lilla formatet till trots behöver västgötaspetsen ordentligt med motion, både för kropp och huvud. Det är en arbetande hund och den bör ha sysselsättning i någon form för att bli en trofast och harmonisk familjemedlem. Rasen är en av Sveriges nationalraser.
Västgötaspetsen är lågbent, kraftig och långsträckt. Rasen är i typen ursprunglig och varglik i allt utom storleken. Mankhöjd är 31–33 cm och vikt 9–15 kg. Den har en kraftig benstomme och bröstkorg. Pälsen är halvkort och färgen är viltfärgad, grå, brun eller röd med mörka och ljusa schatteringar. Vita tassar och bröstfläckar förekommer.
Ett av rasens främsta kännetecken, stubbsvansen, är medfödd men alla svanslängder är godkända. Längden på svansarna i en valpkull kan variera från stubb till lång.
Rasen är en orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi. Västgötaspetsen är robust och tålig. Den är också mycket lättlärd och därför användbar till de mest skiftande uppgifter och bör få sysselsättning i någon form för att må bra. Ursprunglingen användes rasen bland annat till att valla nötboskap och även i dag kan rasen göra en insats på bondgården.
Västgötaspetsen vill gärna känna sig fri och sätter stort värde på att få gå okopplad men detta kräver träning.
Pälsen är dubbel med hårda, tätt liggande täckhår och mycket tät, mjuk underull. Den är lättskött och badas vid behov. Den fäller regelbundet och behöver då borstas igenom.
Västgötaspetsen är en sund och frisk hundras, utan kända rasbundna sjukdomar. Rasen kan bli mycket gammal.
Västgötaspetsen är en mycket gammal svensk spetsras och en av Sveriges nationalraser. Som hundtyp är den känd sedan vikingatiden. K-G Zetterstén och Björn von Rosen upptäckte och räddade den gamla lantrasen i början på 1940-talet, vilket ansågs som en kynologisk sensation.
Den erkändes av Svenska Kennelklubben och fick en egen rasbeskrivning 1943. Rasens namn ändrades 1953 till västgötaspets, tidigare kallad svensk vallhund.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.