Weimaraner, långhårig

Weimaraner är en reslig, elegant och muskulös hund. Mankhöjd för hanar är 59–70 cm och för tikar 57–65 cm. Vikten för hanar är 30–40 kg och för tikar 25–35 kg. Färgen är grå i olika nyanser och ögonen är gula. Rasen förekommer i två hårlag, kort- och långhår.

Weimaraner har ett livligt temperament och är mycket alert och vaksam. Rasen är utpräglat envis, men lär sig lätt och snabbt. Den har ett stort rörelsebehov och kräver en hel del motion. Enbart motion är inte nog, jakt, lydnadsträning eller liknande är ett måste. Med rätt fostran är det en härlig hund – tillgiven, lydig och arbetsvillig.

Rasen är en krävande jakthund och lämpar sig inte för en oerfaren hundägare eller som enbart sällskapshund.

Pälsen är lättskött. Den torkas av med handduk och badas vid behov. Den långhåriga varianten bör borstas regelbundet.

Weimaraner anses vara en sund hundras. Sjukdomar och defekter som förekommer i rasen är höftledsdysplasi, HD, steroid-responsiv meningit-arterit (SRMA/hjärnhinneinflammation) och immunologiska sjukdomar av olika karaktär, till exempel hudproblem och navelbråck.

Det finns flera teorier om hur rasen uppstod, men det är klart att den till stor del härstammar från viltspårhundar. Till mitten av 1800-talet var aveln helt inriktad på prestation och i händerna på yrkesjägare och furstar i området kring Weimar och i Thüringen i Tyskland. När viltspårhundens storhetstid var förbi korsades hundarna med stående fågelhundar.

Rasen etablerades ungefär 1890. Jämte den korthåriga varianten förekom redan före sekelskiftet även någon enstaka långhårig. Från början var weimaraner en exklusiv hundras, men så småningom spreds den över världen.