Basset hound

Social, tillgiven kortbent spårexpert

Basset hound är historiskt sett en drivande jakthund. Den har använts som så kallad packhound, vilket betyder ”jaga i flock”. Rasen hålls idag, både i sitt hemland och här i Sverige, huvudsakligen som sällskapshund och är genom sitt godmodiga temperament en utmärkt familjehund.

Den är vanligen trefärgad, vit gulröd svart eller tvåfärgad, vit och gul, men fler färger är tillåtna. Mankhöjd är 33–38 cm. Pälsen ska vara slät, kort samt tättliggande.

Temperamentet ska vara lugnt, tillgivet, aldrig aggressivt eller undfallande. Ett godmodigt och synnerligen socialt beteende mot andra hundar ska vara utmärkande. Bara enstaka individer används i praktisk jakt och endast ett fåtal av dessa startar på drevprov. Rasen ståtar däremot med ett stort antal viltspårschampions då den är en ypperlig spårhund och mycket duglig eftersökshund.

Den kräver minimalt med pälsvård. Badas vid behov.

Då den tillhör de tyngre och mer snabbväxande raserna, kan det förekomma växtvärk (panosteit). Detta tar sig uttryck i form av hältor som oftast visar sig vid ung ålder, men som vanligtvis försvinner med tiden. En del hud- och ögonproblem kan förekomma i rasen. Osund och/eller alltför riklig mängd lös hud kan medföra hudvecksinflammationer. Rasen finns med i de Särskilda Rasspecifika Domaranvisningarna (SRD) för bland annat hud, ögon och öron.

Under andra delen av 1800-talet importerades en basset artésien normand från Frankrike till England. Målsättningen var att få fram en långsamt drivande hund med bästa möjliga spårförmåga och därför korsade man den rasen med engelsk blodhund. De första exemplaren av basset hound kom till Sverige 1958. I dag (2009) registreras det 60–120 valpar/år.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.

Här får du veta mer om rasen: