Beauceron
Krävande mångsysslare som inger respekt
I dag är beauceron en populär vall- och brukshund i sitt hemland, där den också används som tjänstehund inom militären och polisväsendet. Den lämpar sig väl för bruksgrenar och vallning men också för hundsporter som agility och lydnad. I Sverige är rasen i huvudsak en aktiv bruks- och sällskapshund.
I rätt händer är beauceron en underbar familjemedlem men även en perfekt hund för den som önskar ett aktivt hundliv och för den som har ett tävlingsintresse.
Mankhöjd för hanar är 65–70 cm och för tikar 61–68 cm. Rasen finns i två olika färger, black and tan (svart och med röda tecken) och harlekin (svart, röd och grå) med kort päls. En beauceron är stor, stark, rustik, kraftfull, välbyggd och muskulös utan att verka tung och klumpig. Rasen ger ett respektingivande intryck med en vaken och modig blick.
Beauceron är en hund med stark flockkänsla, livligt temperament, nyfikenhet och mod. Den är lyhörd med sin tränare och med stor arbetslust utför gärna hunden uppgifter man ber den om. Rasen mognar väldigt sent och först vid tre års ålder kan den betraktas som vuxen.
Beauceron ger ett respektingivande intryck med en vaken och modig blick. Rasen har stor integritet och dess starka karaktär kräver en erfaren ägare. Med rätt träning får man en hund med kapacitet för mycket och med stor vilja att samarbeta.
Pälsen är slät på huvudet och i övrigt dubbel med kraftig, kort (3–4 cm), grov och tät täckhår samt tät underull som skyddar hunden i regn och rusk. Pälsens struktur gör den väldigt lätt att sköta men under fällningsperioderna krävs en hel del borstning för att den stora mängden ull som lossnar inte ska täcka golven hemma.
Generellt sett är beauceron en frisk hundras. Höftledsdysplasi, HD, förekommer. I övrigt finns inte några kända rasbundna sjukdomar.
Beauceron sitt ursprung i Frankrike, som boskapshund med goda vall- och vaktegenskaper. I slutet av 1800-talet betecknade chien de beauce, beauceron och bas-rouge gamla franska herdehundar från slätterna av samma typ med släthårigt ansikte, hård och kort päls och kuperade öron. Kroppen hade tanteckning framför allt längst ner på benen vilket gav hundarna namnet ”bas-rouge” (= rödstrumpa).
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.