Beauceron
Krävande mångsysslare som inger respekt
I dag är beauceron en populär vall- och brukshund i sitt hemland, där den också används som tjänstehund inom militären och polisväsendet. Den lämpar sig väl för bruks (inklusive skydd) och vallning men också för hundsporter som agility och lydnad. Det är inte en hund som man fostrar genom hårda tag utan genom mjukhet, konsekvens och fingertoppskänsla. I Sverige är rasen i huvudsak en aktiv bruks- och sällskapshund.
Mankhöjd för hanar är 65–70 cm och för tikar 61–68 cm. Rasen finns i två olika färger, black and tan (svart och med röda tecken) och harlekin (svart, röd och grå). Den är stor, stark, rustik, kraftfull, välbyggd och muskulös utan att verka tung och klumpig. Beauceron ger ett respektingivande intryck med en vaken och modig blick.
Beauceron är en hund med stark flockkänsla, livligt temperament, nyfikenhet och mod. Den är lyhörd med sin tränare och med stor arbetslust utför gärna hunden uppgifter man ber den om. Rasen mognar väldigt sent och först vid tre års ålder kan den betraktas som vuxen. Beauceron ger ett respektingivande intryck med en vaken och modig blick. Rasen har stor integritet och dess starka karaktär kräver en erfaren ägare. Med rätt träning får man en hund med kapacitet för mycket och med stor vilja att samarbeta.
Pälsen är kort och slät på huvudet och i övrigt kraftig, kort (3–4 cm), grov och tät. Rasen har mycket underull som gör att hunden inte fryser i regn och rusk. Och vid fällning kan den stora mängden ull skapa en "extra golvmatta" inne. Men pälsens struktur i sig gör att den är väldigt lätt att sköta, borstning vid fällning räcker.
Generellt sett är beauceron en frisk ras. Höftledsdysplasi (HD) förekommer. I övrigt finns inte några direkt rasbundna sjukdomar.
Beauceron har sitt ursprung som boskapshund i Frankrike med goda vall- och vaktegenskaper. I slutet av 1800-talet betecknade chien de beauce, beauceron och bas-rouge gamla franska herdehundar från slätterna av samma typ med släthårigt ansikte, hård och kort päls och kuperade öron. Kroppen hade tanteckning framför allt längst ner på benen vilket gav hundarna namnet ”bas-rouge” (= rödstrumpa).
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.