Breton

Breton är elegant och harmoniskt byggd med kraftig benstomme, utan att vara grov. Helheten ska vara kompakt och kraftig men inte tung. Blicken är alert och vaken, öronen högt ansatta och en lätt "uppnäsa" utmärker huvudet. Svanslängden kan variera oc det finns anlag för naturlig stubbsvans. Mankhöjd för hanar är 48–51 cm och för tikar 47–50 cm.

Pälsen är halvlång och färgen är vit med medelstora, oregelbundna fläckar i antingen orange, leverbrunt eller svart. Tanteckning förekommer hos både skäck och skimmeltecknade hundar.

Outtröttlig energi, alert och samarbetsvilja används ofta för att beskriva rasen. Rasen är lättsam tillsammans med andra hundar, djur och människor. Den är följsam och lättlärd, men kräver en konsekvent uppfostran och träning då rasen har stor jaktlust och mycket energi. Rasen behöver aktiveras även utanför jaktsäsongen, och trivs med exempelvis skidåkning (som draghund) och agility. 

Breton är den minsta av de stående fågelhundarna men är i alla jaktliga avseenden fullstor. 

Variationer i pälstyp förekommer, men slät, inte alltför lång och lockig päls föredras. Pälsen är lättskött och kräver sällan mer än urborstning och någon enstaka dusch.

Den fysiska hälsan inom rasen är generellt god. Många individer är fortsatt jaktligt aktiva högt upp i åldrarna. Epilepsi förekommer i låg frekvens och höftledsdysplasi, HD, likaså.

Rasen skapades på 1800–talet genom parningar mellan hundar av setter- och olika spanieltyper. Den allra första rasstandarden för denna medfött kortsvansade spaniel från Bretagne fastställdes av den franska rasklubben 1908.

Den största populationen av rasen finns i USA. Rasen är relativt stor och växande i Italien, Grekland, Norge, Argentina, Canada och Japan. Till Sverige kom rasen via Norge i slutet av 1950-talet. 1954 hade de första norska bretonerna importerats från USA till Norge och 1958 importerades den första individen till Sverige.