Breton
Energisk, smart och allsidig jakthund
Rasen används i Sverige huvudsakligen som stående fågelhund vid jakt på tryckande fågel på fjäll, i skog och på fält. Även vid apportarbete på land och i vatten fungerar breton utmärkt och många individer har stor vattenpassion. Den används i andra länder också som stötande och kortdrivande hund. I Sverige ökar rasen framförallt i Norrland, där möjligheterna till skogsfågeljakt och ripjakt för alla jaktintresserade är stora.
Den ska vara harmoniskt konstruerad med kraftig benstomme, utan att vara grov. Helheten ska vara kompakt och kraftig men inte tung, utan tillräck¬ligt elegant. Vaken blick, högt ansatta öron och lätt uppnäsa utmärker huvudet. Den framställs ofta svanslös och i rasen finns anlag för naturlig stubbsvans. Mankhöjd för hanar är 48–51 cm och tikar 47–50 cm. Pälsfärgen är vit med medelstora, oregelbundna fläckar i antingenorange, leverbrunt eller svart. Tanteckning förekommer hos både skäck och skimmeltecknade hundar.
Outtröttlig energi, intelligens och samarbetsvilja är nyckelorden för att beskriva rasen. Den söker ögonkontakt med människor, har en livlig blick och ett intelligent uttryck. Den är lågaggressiv i förhållande till andra hundar, andra djur och människor. Den är följsam och lättdresserad om den förs med den fasta hand som hundar med stor jaktlust och energi kräver.
Rasen har en utmärkt brukspäls. Den är mycket tålig för arbete i kyla och regn. Variationer i pälstyp förekommer, men slät, inte alltför lång och lockig päls föredras. Dess päls är ”självvårdande” och kräver sällan mer än urborstning och någon enstaka dusch.
Rasklubbens valspråk är ”Liten och sund, stående fågelhund”. Den mentala och fysiska hälsan inom rasen är generellt utmärkt. Många är fortsatt jaktligt aktiva högt upp i åldrarna. Epilepsi förekommer i låg frekvens och höftledsdysplasi (HD) likaså.
Rasen skapades på 1800–talet genom parningar mellan hundar av setter-typ och olika spanieltyper. Den allra första rasstandarden för denna medfött kortsvansade spaniel från Bretagne fastställdes av den franska rasklubben 1908. Den största populationen finns i USA. Rasen är relativt stor och växande i Italien, Grekland, Norge, Argentina, Canada och Japan. Till Sverige kom rasen via Norge i slutet av 1950-talet. 1954 hade de första norska bretonerna importerats från USA och 1958 importerades den första individen till Sverige.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.