Field spaniel
Familjekär och gillar de flesta aktiviteter
Field spaniel fungerar idag som en anpassningsbar familjehund. Den har välutvecklat luktsinne och gillar olika nosarbeten, men hänger gärna med på olika aktiviteter, exempelvis vandring, jakt, viltspår, nosework, rallylydnad och hemmatrix. Huvudsaken är att den får vara med på det familjen hittar på.
Historiskt är field spaniel en stötande och apporterande fågelhund. Spanieln ska söka efter vilt i ett sicksackmönster nära jägaren och när viltet flyger eller springer upp och skott avlossas, ska hunden stanna och därefter på kommando apportera viltet till jägaren.
Field spaniel är välbalanserad och välväxt, byggd för rörlighet och uthållighet. Färgen är svart, blue roan (svartskimmel), leverbrun, liver roan (brunskimmel) eller någon av dessa färger med tanteckning. Hos enfärgade hundar är det tillåtet med vitt eller roan (skimmel) på bröstet. Den vanligaste färgen är enfärgad leverbrun, med eller utan bröstfläck. Mankhöjden för både hanar och tikar är cirka 46 cm och vikten 18–25 kg.
Rasen är pigg och glad, men ändå sansad och lugn. Den är jämn i humöret, stressar inte upp sig och skäller mycket sällan, men pratar gärna. Field spanielns mest utpräglade drag är dess integritet. Det är inte en hund som ögonblickligen och reservationslöst accepterar vem som helst. Detta gör att man får intryck av en viss värdighet hos rasen. En field spaniel får vara reserverad, men aldrig skygg.
Rasen är mycket signalsäker och behöver hanteras med tålamod och konsekvens. Det är en mjuk hund som är mån om att vara till lags. Den är av naturen mycket trogen sin ägare.
Pälsen hos field spaniel ska vara lång, åtliggande, glansig och silkesaktig, aldrig lockig, kort eller sträv. Pälsen ska vara tät och tålig mot väder och vind. Behäng (partier med längre hår) finns på bröstet, kroppens undersida och på benens baksidor, men inte nedanför hasorna. En del valpar och unga hundar kan ha mycket tjock päls medan andra individer har vuxenpäls från början.
Till vardags behöver pälsen kammas igenom och badas vid behov. Tassar och insidan av öronen behöver klippas någon gång per månad. Inför utställning eller om man vill ha sin hund prydlig, så trimmar och klipper man mer.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.