Hollandse herdershond, strävhårig
Uppmärksam, lättlärd och arbetsglad brukshund
Hollandse herdershond användes tidigare mest som vakt- och vallhund i fårflocken. Numera används den som polishund, vakthund, brukshund och sällskapshund. Den är förhållandevis okänd utanför sitt hemland, och rasen är globalt sett numerärt liten.
Hollandse herdershond består av tre olika varianter, som enligt rasstandarden endast skiljer sig åt i pälstyp; korthårig, långhårig och strävhårig.
Det är stor hund som är byggd för hårt arbete. Mankhöjd för hanar är 57–62 cm och tikar 55–60 cm. Vikt är ca 22–32 kg. Det finns tre olika pälsvarianter och som delvis har olika färger.
Korthåriga har en ganska hård, slät, åtliggande men inte för kort päls med underull. Färgen är brun med gula strimmor (guldbrindle), eller grå med silverstrimmor (silverbrindle) med tigrering över hela kroppen. Långhåriga har en lång, rak, åtliggande kraftig päls, med mjuk underull. Färgen är densamma som för den korthåriga varianten. Strävhåriga har raggigt täckhår och mjuk underull. Färgen är blågrå, peppar och salt, guld- eller silverbrindle.
Hollandse herdershond är mycket formbar, vaksam och trogen sin förare och familj. Sina medfödda anlag och egenskaper som vallhund gör rasen till en värdefull brukshund med snabba reaktioner och ett livligt och vaket temperament. Den är uthållig, aktiv och rörlig. Rasen används bland annat som vakt- och tjänstehund.
Pälsvården för strävhår är i princip att hålla pälsen på kinder, panna och öron kort, och att trimma hela hunden (allt som går att få bort) cirka två gånger per år. För kort- och långhår gäller vanlig pälsvård så som att borstas och badas vid behov.
Hollandse herdershond är en relativt frisk hundras men höftledsdysplasi, HD, förekommer. Hos den strävhåriga varianten finns även fall av ögonsjukdomen glaukom, som orsakas av felaktig utveckling av ögats kammarvinkel vilket ger en smärtsam tryckhöjning i ögat. Med en enkel undersökning, gonioskopi, kan man påvisa fel i kammarvinkeln.
Hollandse herdershond härstammar troligtvis från samma förfäder som schäfer och de fyra varianterna av belgisk vallhund. Även om rasen förekommer i tre hårlagsvarianter, kort-, lång- och strävhårig, betraktas de som en och samma hundras. 1898 bildades Nederlandse Herdershonden Club, som i dag är rasens moderklubb i hemlandet.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.