Irländsk röd och vit setter

Irländsk röd och vit setter är en medelstor hund som ska vara kraftfull, välbalanserad och proportionerligt byggd. Den ska ge intryck av att ha mer muskulös kraft än senig snabbhet, och får inte vara tung och klumpig. Pälsen är lång och grundfärgen är vit med klart avgränsade, enfärgade röda fläckar. Mankhöjd för hanar är 62–66 cm och för tikar 57–61 cm.

Rasen ska vara intensiv och lättlärd, samt mjuk och vänlig till sättet. Under den vänliga framtoningen ska den vara märkbart beslutsam, ha kurage, livlighet och stor jaktlust. Rasen kan vara något reserverad mot främlingar.

Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust kan dess vänliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem. Bäst mår den när den får arbeta inom områden där dess rastypiska egenskaper får komma till användning.

Pälsen är lång med fanor på ben och svans. Pälsen ska inte trimmas men är lättskött. Rastypiskt är det krås (halskrage) som bildas på strupe och bröst, särskilt hos hanar.

I rasen förekommer höftledsdysplasi, HD. Det finns även fall av CLAD (defekt i kroppens vita blodkroppar), sköldkörtelstörning, PRA (ögonsjukdom), epilepsi och kryptorkism (avsaknad av en eller båda testiklarna).

Det är tämligen säkert att irländsk röd och vit setter är en äldre variant av den helt röda irländska settern. Vid slutet av 1800-talet hade den röda så gott som helt överskuggat den röda och vita settern, som blev så ovanlig att man trodde den var utdöd.

Runt 1920 upptäcktes hundar som tycktes likna denna gamla ras på landsbygden i västra Irland och år 1944 hade man kommit så långt med återuppbyggnaden att rasen fick en egen rasklubb. Rasen är än så länge liten i antalet men har fått ett säkert fotfäste på Irland.