Irländsk röd och vit setter
Vacker med mycket energi och stor jaktlust
Irländsk röd och vit setter är en stående fågelhund, som används vid jakt på hönsfågel (ripa, rapphöns, fasan, tjäder och orre). Den är energisk och snabb och ska i en friktionsfri och elegant galopp söka och finna fågel, fatta stånd för kroppsvittring, på order resa viltet och efter skott på kommando apportera och avlämna fågeln till jägaren.
Irländsk röd och vit setter ska vara stark och kraftfull, välbalanserad och proportionerlig. Den ska ge intryck av att ha mer muskulös kraft än senig snabbhet, men får inte vara tung och klumpig. Grundfärgen är vit med klart avgränsade, enfärgade röda fläckar. Mankhöjd för hanar är 62–66 cm och tikar 57–61 cm.
Rasen ska vara nobel, intensiv och intelligent, samt mjuk och vänlig till sättet. Under den vänliga framtoningen ska den vara märkbart beslutsam, ha kurage, livlighet och stor jaktlust. Rasen kan vara något reserverad mot främlingar. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust kan dess vänliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem. Bäst mår den när den får arbeta inom områden där dess rastypiska egenskaper får komma till användning.
Pälsen ska inte trimmas. Rastypiskt är det krås som bildas på strupe och bröst, särskilt hos hanar.
I rasen förekommer höftledsdysplasi (HD) och hundar bör därför röntgas före parning. De hundar som används i aveln bör även vara DNA-testade för CLAD (defekt i kroppens vita blodkroppar) före parning. Enligt försäkringsbolagens statistik redovisas följande sjukdomar i rasen: sköldkörtelstörning, PRA (ögonsjukdom), epilepsi och kryptorkism (avsaknad av en eller båda testiklarna).
Det är tämligen säkert att irländsk röd och vit setter är en äldre variant av den helt röda irländska settern. Vid slutet av 1800-talet hade den röda så gott som helt överskuggat den röda och vita settern, som blev så ovanlig att man trodde den var utdöd. Runt 1920 upptäcktes hundar som tycktes likna denna gamla ras på landsbygden i västra Irland och år 1944 hade man kommit så långt att rasen fick en egen rasklubb. Rasen är än så länge liten men har fått ett säkert fotfäste på Irland.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.