Irländsk röd setter

Tillgiven, krävande, energisk med stor jaktlust

Den är en stående fågelhund som används vid jakt på hönsfågel (ripa, rapphöns, fasan, tjäder och orre). Rasen är energisk, snabb och ska i en friktionsfri och elegant galopp söka och finna fågel, fatta stånd för kroppsvittring, på order resa viltet och efter skott på kommando apportera och avlämna fågeln till jägaren.

Den röda settern är en medelstor hund. Mankhöjd för hanar är 58–67 cm och tikar 55–62 cm. Den bör vara lätt och elegant byggd och ge intryck av energi, styrka, snabbhet, livlighet, klokhet och mildhet. Pälsen ska vara kastanjeröd. Uttrycket, som är mycket viktigt eftersom det speglar rasens karaktär, ska vara intensivt, intelligent och vänligt. Det bör aldrig vara hårt eller tomt, enfaldigt eller sött.

Irländsk röd setter har mycket stor energi och jaktlust. Typiskt för rasen är, att inomhus vara lugn och behaglig, för att utomhus förvandlas till ett intensivt energiknippe. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust, kan dess behagliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem. Bäst mår den, när den får arbeta inom områden där dess rastypiska egenskaper får komma till användning.

Irländsk röd setter är egentligen ingen traditionell trimras. Pälsen på öron, hals och tassar har ofta en tendens att växa okontrollerat och blir lätt tovig. Denna päls bör därför ansas, så att det ger ett vårdat intryck men ska aldrig trimmas för överdrivet.

Förutom de av Svenska Kennelklubbens fastställda hälsoprogrammen för höftledsdysplasi (HD) och CLAD (defekt i kroppens vita blodkroppar) kan det i rasen förkomma följande sjukdomar enligt försäkringsbolagens statistik: epilepsi, PRA (ögonsjukdom), kryptorkism (avsaknad av en eller båda testiklarna), magsäcksomvridning, matstrupeförstoring och AIHA (blodbristsjukdom). Hypokondroplastisk dvärgväxt förekommer i mindre grad.

Irländsk röd setter utvecklades på Irland för att vara en arbetande jakthund. Rasen härstammar från den irländska röda och vita settern kombinerad med en okänd enfärgat röd hund. Dessa ursprungliga settrar blev utan tvekan populära i Irland under 1700-talet, där de tränades att finna fågel för avskjutning. Även om den röda settern var förhållandevis ovanlig under den tidiga delen av 1800-talet, så växte dess popularitet stadigt under seklets gång. Mot slutet av 1800-talet exporterades redan den röda settern i avsevärt antal och ökade också utanför Irland.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.

Här får du veta mer om rasen: