Juzjnorusskaja ovtjarka
Krävande med vaktegenskaper och älskar att vara ute
Det är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Det är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och den lämpar sig inte som enbart sällskapshund.
Mankhöjd för hanar är minst 65 cm och tikar minst 62 cm. Vikt är 45–75 kg. Pälsen är 10–15 cm lång, grov, tät och svagt vågig. Underullen är tät och tjock. Färgen är mestadels vit men även vit/gul-skiftande, halmgul, grå i alla nyanser liksom vit med svaga grå tecken eller gråbrokigt.
Självständig, intelligent och modig är några av de ord som beskriver denna arbetande hund. Den har stark vaktinstinkt och kan vara reserverad mot främlingar. Det krävs erfarenhet för att ta sig an denna ras som kan vara mycket aggressiv när den befinner sig på sitt eget område. Väl utanför, på utställningar med mera, är det inga problem om hunden har fått den rätta socialiseringen och uppfostran. De lär sig saker mycket snabbt, både bra och dåliga, vilket man ser redan hos mycket unga individer.
Rasen kräver mycket pälsvård. Periodvis behöver man borsta pälsen varje dag. Pälsen bör också tvättas ofta för att minska risken för tovor.
Det är en relativt frisk ras, men höftledsdysplasi (HD) och öronproblem förekommer. Livslängden är cirka 10–14 år.
Stora vita herdehundar är sedan hundratals år kända i de omfattande bergsområden som sträcker sig genom Europa mot främre Asien. Juzjnorusskaja ovtjarka (sydrysk herdehund) uppfyllde ett behov av stora självständiga hundar som kunde skydda mot vargar och tjuvar. Den tjocka vita pälsen fick hundarna att smälta in i fårhjorden och skyddade mot såväl kyla som starkt solsken. I början av 1800-talet var den utspridd över hela Ryssland. Intresset för rasen försvann vid tiden för ryska revolutionen för att återuppstå 1939 på en hundutställning.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.