Juzjnorusskaja ovtjarka
Friluftsälskande och krävande med vaktegenskaper.
Juzjnorusskaja ovtjarka är en ovanlig ras i Sverige. Det är en stor vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Rasen har stark vaktinstinkt och försvarar sitt revir. På grund av dessa egenskaper är rasen inte en lämplig förstagångshund och lämpar sig heller inte som enbart sällskapshund utan behöver få meningsfyllt arbete.
Självständig, intelligent och modig är några av de ord som beskriver denna arbetande hundras. Den har stark vaktinstinkt och kan vara reserverad mot främlingar. Det krävs erfarenhet för att ta sig an en juzjnorusskaja ovtjarka som kan vara mycket aggressiv när den befinner sig på sitt eget område. Väl utanför, på utställningar med mera, är det oftast inga problem om hunden har fått den rätta socialiseringen och uppfostran.
Pälsen är tjock och består av längre hårda täckhår och tät underull. Den kräver mycket pälsvård och vid fällning behöver man borsta pälsen varje dag. Pälsen bör också tvättas ofta för att minska risken för tovor.
Det är en relativt frisk hundras, men höftledsdysplasi, HD, och öronproblem förekommer. Livslängden är cirka 10–14 år.
Stora vita herdehundar är sedan hundratals år kända i de vidsträckta bergsområden som sträcker sig genom Europa mot främre Asien. Juzjnorusskaja ovtjarka (även kallad sydrysk herdehund) fyllde ett behov av stora självständiga hundar som kunde skydda boskapen mot vargar och tjuvar. Den tjocka vita pälsen fick hundarna att smälta in i fårhjorden och skyddade mot såväl kyla som starkt solsken.
I början av 1800-talet var rasen spridd över hela Ryssland. Intresset för rasen försvann vid tiden för ryska revolutionen för att återuppstå 1939 på en hundutställning.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.