Karelsk björnhund
Modig, energisk med stark jaktinstinkt
Karelsk björnhund är en ställande jakthund med stor jaktlust. Den är avsedd för jakt främst på älg och björn och passar inte enbart som sällskapshund. Den arbetar mycket självständigt, men är även samarbetsvillig och markerar viltet med att skälla. Hunden har välutvecklade sinnen, i synnerhet luktsinnet, varför rasen lämpar sig för storviltjakt. Rasen är också känd för att ha ett mycket bra orienteringssinne.
Rasen har ett jämnt temperament, är något avvaktande mot främmande och modig med stor uthållighet. Den är mycket självsäker och kan uppföra sig aggressivt mot andra hundar, men aldrig mot människor. En karelsk björnhund har stor kamplust. Det starka intresset för jakt ställer särskilda krav på ägaren.
Pälsen är dubbel med tåliga täckhår och mjuk, tjock underull. Pälsen är lättskött och badas vid behov. Då pälsen fälls bör den borstas igenom några gånger.
Rasen är att betrakta som frisk och sund. Det förekommer höftledsdysplasi,HD.
Ursprunget tll karelsk björnhund ursprung vara "komihunden", som också är kallad för syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt och man kom överens om att rasens namn ska vara karelsk björnhund.
Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades år 1946.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.