Keeshond

Det är en medelstor spetshund med en mankhöjd på 49 cm +/- 6 cm. Pälsen består av raka täckhår och mjuk underull. Färgen är gråschatterad, från mycket mörkt till mycket ljust. Den har stor luftig päls, stor ljus manliknande krage och yvig svans buren på ryggen, men kortare päls på huvud och ben.

Rasen är lättlärd, intelligent, livlig, nyfiken men kan samtidigt vara något avvaktande mot främlingar, och fungerar idealiskt som larmande vakthund. Den har låg jaktlust.

Regelbunden borstning och kamning ned i hårbottnen en gång per vecka brukar räcka. Vänj valpen redan från början vid att bli borstad. Det krävs rejälare tag vid fällning. Tikar fäller ofta allt i samband med löpperioderna. Vissa hanar fäller endast lite i taget.

Keeshonden är i stort sett en frisk ras. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsdysplasi (ED) och hudproblem förekommer, men inte särskilt ofta. Drabbade individer lider inte nämnvärt eftersom rasen är en lätt och kompakt byggd hund. Numera DNA-testas keeshond för PHPT (primär hyperparathyroidism; överproduktion av parathormon från bisköldkörtlarna) som genom rätt avel kommer att försvinna ur rasen.

Rasen är en av flera varianter av tysk spets, som härstammar från stenålderns torvhundar och senare boplatskulturers spetsar och är Mellaneuropas äldsta hundtyp. De andra varianterna är grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och pomeranian. I icke tysktalande länder är wolfspitz känd som keeshond. Den första keeshonden importerades från England till Sverige på 1950-talet.