Långhårig vorsteh
Aktiv, mångsidig och lättlärd fågelhund
Den långhåriga vorsthen är en allsidig jakthund, som har många användningsområden. Dels den klassiska fågelhundens fågelfinnande på fältet, fjäll eller skog. Rasen är även mycket lämpad som apportör och eftersökshund. Många individer är även lämpade som stöthund på klövvilt.
Långhårig vorsteh ska vara kraftig och muskulös med flytande linjer. Den ska inte vara högställd. Hos mindre individer är det eftersträvansvärt med mycket substans. Alltför massiva och därmed tunga hundar är inte önskvärt. Mankhöjd för hanar är 63–66 cm och tikar 60–63 cm. Färgen är brun eller brun med vita eller spräckliga tecken (så kallad skimmel).
Den har ett balanserat, lugnt och stabilt temperament och är godmodig och lättdresserad.
Pälsen ska varken vara överdrivet riklig eller alltför kort. På ryggen och kroppens sidor ska pälsen vara 3-5 cm lång och ligga tätt an. På halsens undersida, bröstet och buken får pälsen vara något längre. Pälsen mellan tassarnas trampdynor behöver hållas kort, speciellt på vintern. I övrigt nöjer sig rasen med normal borstning.
Rasen deltar tillsammans med alla kontinentala fågelhundsraserna inom Svenska Vorstehklubben (SVK) i ett övervakningsprogram för kontroll av höftledsdysplasi (HD). Målmedveten avel ska förebygga just uppkomst av HD hos denna typ av arbetande fågelhund. Långhårig vorsteh är i grunden en robust och sund hund.
Långhårig vorsteh härstammar från såväl fågelhundar som vattenhundar och drivande hundar, vilket grundlagt rasens stora mångsidighet. Redan 1879 fastställdes de viktigaste rastypiska egenskaperna och alltsedan dess har rasavel bedrivits. 1897 upprättade friherre von Schorlemer den första rasbeskrivningen och därmed lades grunden för dagens rasavel. Rasen importerades till Sverige 1976 av Richard König. Han tog in en hanhund och tre tikar från dåvarande Västtyskland.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.