Maremmano abruzzese
Omutlig, krävande bjässe till vakthund
I dagens moderna tättbefolkade samhälle är det av största vikt att man vet bakgrunden till den här hundrasen. Maremmano abruzzese huvudsakliga funktion är att vakta och försvara hjorden och egendom i allmänhet. Vet man och förstår att en mentalitet som detta ställer krav på omgivningen, är rasen en underbar familjehund och trogen gårdsväktare.
Man måste vara beredd på att lägga ner stort arbete på att socialisera en maremmano abruzzese och vänja den vid att komma ut bland folk och uppleva olika typer av omgivningar.
En maremmano abruzzese är en stor och kraftigt byggd hund med ett rustikt utseende. Den rör sig med majestätiska och kraftfulla steg. Intrycket är en tung, muskulös hund, där kroppen ska vara något längre än mankhöjden. Den är harmoniskt byggd i förhållande till tyngd och storlek.
Pälsen är mycket riklig med tämligen grov struktur. Färgen är vitaktig. Mankhöjd för hanar är 65-73,5 cm och tikar 62-70 cm. Vikt för hanar är 40-52 kg och tikar 35-45 kg.
Rasen är egensinnig, modig, uthållig och mycket vaktig i sitt beteende. När man talar om rasens misstänksamhet mot främlingar så visas det genom att hunden varnar och vaktar, och är omutlig. Alla nya bekanta behöver introduceras stegvis och detta ställer stor krav på ansvarfull ägare med gott omdömme.
Man ska alltid närma sig en maremmano abruzzese med respekt och vara medveten om att den är en omutlig väktare i grund och botten.
Pälsen är lång, tät och grov. Det här är en hund som är anpassad att vistas utomhus och pälsen är både tjock och vädertålig. Borstning varje vecka med en borste är oftast tillräckligt för att hålla pälsen i trim. Den tjocka underullen fälls en till två gånger om året och i stora mängder.
Antalet registrerade individer i Sverige är litet och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsostatus. Höftledsdysplasi, HD, förekommer.
Maremmano abruzzese är en mycket gammal italiensk fårvaktare. Rasen härstammar från herdehundar från Abruzzo, där hundarna fortfarande används inom fårskötseln, samt från herdehundar som tidigare fanns i Maremmaområdet, en del av Toscana och Latium. Med förflyttningar av fårhjordar från en region till en annan började en naturlig korsning ske mellan dessa regionernas herdehundar.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.