Nederlandse schapendoes

En nederlandse schapendoes är en lätt byggd och långhårig hund. Mankhöjd för hanar är 43–50 cm och tikar 40-47 cm. Pälsfärgen är ofta blågrå och svart men alla färger är godkända. Pälsen, som ger ett rufsigt intryck, har underull under längre täckhår. Pälsen är längre över bakdelen, där den ska vara minst 7 cm lång. Den är inte slät utan lätt vågig och ska inte vara silkig. Där pälsen är längre står den upp i tofsar.

Nederlandse schapendoes är vaksam, glad, livlig, modig, vänlig och aktiv. Att vara kvick i både uppfattning och i kroppen är typiskt för rasen. Den ska vara intelligent och ha god förmåga att agera på egen hand.

Mot människor i sin omgivning utvecklar den en stor tillgivenhet och lojalitet. Rasen ska fungera bra tillsammans med andra hundar och djur. Nervositet, stress och aggressivitet är inte rastypiska egenskaper.

En korrekt schapendoespäls är mycket lättskött. Den har en period under unghundstiden när valpullen släpper då kan den kräva mycket arbete med nästan dagliga utkamningar. I övrigt kammas och badas hunden vi behov.

Generellt är nederlandse schapendoes en frisk hundras. Höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och g-PRA (ögonsjukdom) förekommer.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet fanns nederlandse schapendoes överallt i Holland där det fanns herdar och fårhjordar. Herdarna uppskattade rasen för dess outtröttliga vilja att arbeta och för dess intelligens. Rasen är besläktad med bearded collie, puli, polski owczarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamasco. P. M. C. Toepel anses vara grundare av rasen.

Under åren 1940–1945 lyckades man i Holland samla ihop några exemplar av den då nästan utdöda rasen. 1954 skrevs en standard och en stambok upprättades. Rasen erkändes slutligen 1971. Dess tidigare namn var bara schapendoes och det är vanligt att man fortfarande kallar hundrasen för det.