Prazský krysarík

Pigg, uppmärksam, hänger med på det mesta

Rasen har potential att nyttjas i de flesta av dagens hundaktiviteter, till exempel lydnad, agility, freestyle och spår. Den är lättlärd, tuff och arbetsvillig med välbevarade jaktinstinkter. Ursprungssyftet är råttjakt och den är fortfarande en duktig råttjägare, med ett väl utvecklat luktsinne. Det finns två olika pälstyper; kort (även kallad släthårig) och medellång päls. 

Rasen kan beskrivas som en liten, elegant och välproportionerlig hund. Mankhöjd är 21–23 cm (med tolerans 1 cm högre eller mindre) och vikt ca 2,6 kg. Färgen är svart, brun eller blå med tanteckning, samt enfärgat gul eller röd. Även merle är godkänd som färg. Pälsen är slät eller långhårig med fransar på öron, ben och svans. Hunden har päronformat huvud med tydligt stop och stora upprättstående, trekantiga öron. Rygglinjen ska vara rak. Helhetsintrycket är viktigast.

I rörelse är en pražsky krysařik snabb, vig och uthållig. Den är en energisk, lätt reserverad mot främlingar men ändå tillgänglig. Rasen är kelig och nyfiken, med ett balanserat temperament. Den kan vakta, men är inte överdrivet skällig. En pražsky krysařik är en trevlig och lojal familjehund, som trots sin ringa storlek gärna hänger med i de flesta aktiviteter.

En släthårig prazsky krysarik behöver lite pälsvård. En dusch vid behov är allt som behövs. Vill man att pälsen riktigt ska glänsa torkar/borstar man sin hund med ett sämskskinn. Rasen fäller inte speciellt mycket hår. En långhårig behöver borstas regelbundet med en mjuk borste för att undvika tovor.

En större kartläggning av rasens hälsoläge finns att läsa i dokumentet rasspecifika avelsstrategier, RAS. Även avsnittet om diskvalificerande fel i rasstandarden ger information om vilka problem som kan förekomma i rasen.

Rasens ursprung finns i Böhmen, Tjeckien, och kan spåras långt tillbaka i tiden. Denna lilla livliga hund ska enligt rasstandarden tjänstgjort som prydnad och råttjägare vid det tjeckiska hovet och skänkts som gåvor från tjeckiska regenter till andra hov i Europa. Så småningom hamnade den också ute bland allmänheten. I början av 1900-talet höll rasen på att försvinna. Ett försök till stambokföring gjordes då, men andra världskriget kom emellan. 1980 återupptogs avelsarbetet och denna gång lyckades det. Antalet individer av rasen ökar nu stadigt.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.

Här får du veta mer om rasen: