Prazský krysarík
Pigg, uppmärksam, hänger med på det mesta
Rasen har potential att nyttjas i de flesta av dagens hundaktiviteter, till exempel lydnad, agility, freestyle och spår. Den är lättlärd, tuff och arbetsvillig med välbevarade jaktinstinkter. Ursprungssyftet är råttjakt och den är fortfarande en duktig råttjägare, med ett väl utvecklat luktsinne.
Rasen kan beskrivas som en liten, elegant och välproportionerlig hund med god muskelmassa. Mankhöjd är 21–23 cm och vikt ca 2,6 kg. Färgen är svart, brun eller blå med tanteckning, samt enfärgat gul eller röd. Även merle är godkänd som färg. Pälsen är släthårig eller långhårig. Den har päronformat huvud med tydligt stop, stora upprättstående, trekantiga öron placerade på skallens bakre del. Rygglinjen ska vara rak. Helhetsintrycket är viktigast.
I rörelse är rasen snabb, vig och uthållig. Den är en energisk, lätt reserverad mot främlingar men ändå tillgänglig. Den är kelig och nyfiken, med ett balanserat temperament. Den kan vakta, men är inte överdrivet skällig. Den är en trevlig och lojal familjehund, som trots sin ringa storlek hänger med bra i de flesta aktiviteter.
En släthårig prazsky krysarik behöver lite pälsvård. En dusch vid behov är allt som behövs. Vill man att pälsen riktigt ska glänsa torkar/borstar man sin hund med ett sämskskinn. Rasen fäller inte speciellt mycket hår. En långhårig behöver borstas regelbundet med en mjuk borste för att undvika tovor.
En större kartläggning av rasens hälsoläge pågår i samband med sammanställandet av rasspecifika avelsstrategier (RAS). Avsnittet om diskvalificerande fel i rasstandarden ger information om vilka problem som kan förekomma i rasen. Läs mer om hälsoläget på rasklubbens webbplats.
Rasens ursprung finns i Böhmen, Tjeckien, och den kan spåras långt tillbaka i tiden. Denna lilla livliga hund ska enligt rasstandarden tjänstgjort som prydnad och råttjägare vid det tjeckiska hovet och skänkts som gåvor från tjeckiska regenter till andra hov i Europa. Så småningom hamnade den också ute bland allmänheten. I början av 1900-talet höll rasen på att försvinna. Ett försök till stambokföring gjordes då, men andra världskriget kom emellan. 1980 återupptogs avelsarbetet och denna gång lyckades det. Antalet individer av rasen ökar nu stadigt.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.