Prazský krysarík
Pigg, alert, hänger med på det mesta
Pražsky krysařik är en sällskapshund med potential att tränas i de flesta av hundaktiviteter, till exempel lydnad, agility, freestyle, nosework och spår. Rasen är lättlärd, livlig, tuff och arbetsvillig med välbevarade jaktinstinkter.
Det finns två olika pälstyper; kort (även kallad släthårig) och medellång päls.
Rasen kan beskrivas som en liten, elegant och välproportionerlig hund. Den har päronformat huvud med tydligt stop och stora upprättstående, trekantiga öron. Rygglinjen ska vara rak. Mankhöjd är 21–23 cm (med tolerans 1 cm högre eller mindre) och vikt ca 2,6 kg.
Färgen är svart, brun eller blå med tanteckning, samt enfärgat gul eller röd. Även merle är godkänd som färg. Pälsen är slät eller långhårig med fransar på öron, ben och svans.
En pražsky krysařik är en trevlig och lojal familjehund, som trots sin ringa storlek gärna hänger med i de flesta aktiviteter. Rasen är energisk, kelig och nyfiken, med ett balanserat temperament. Den kan vara avvaktande mot främlingar men ändå tillgänglig. Rasen kan vakta, men är inte överdrivet skällig.
Rasens ursprungliga jaktinstinkter som duktig råttjägare finns kvar och den har ett väl utvecklat luktsinne.
En släthårig pražsky krysařik är en lättskött päls, en dusch vid behov är allt som behövs. Vill man att pälsen riktigt ska glänsa torkar/borstar man pälsen med ett sämskskinn. Rasen fäller inte speciellt mycket hår. En långhårig behöver borstas regelbundet med en mjuk borste för att undvika tovor.
I rasen förekommer det bland annat tandproblem (ofta kvarsittande mjölktänder), patellaluxation (lösa knäleder) och problem med mage och tarm. En större kartläggning av rasens hälsoläge finns att läsa i dokumentet rasspecifika avelsstrategier, RAS.
Rasens ursprung finns i Böhmen, Tjeckien, och kan spåras långt tillbaka i tiden. Denna lilla livliga hund ska tjänstgjort som prydnad och råttjägare vid det tjeckiska hovet och skänkts som gåvor från tjeckiska regenter till andra hov i Europa. Så småningom hamnade den också ute bland allmänheten.
I början av 1900-talet höll rasen på att försvinna. Ett försök till stambokföring gjordes då, men andra världskriget kom emellan. 1980 återupptogs avelsarbetet och denna gång lyckades det. Antalet individer av rasen ökar nu stadigt.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.