Saarloos wolfhond
Envis, vänlig, krävande och vill inte vara ensam
Rasen är inte avlad att användas för någon specifik uppgift.
Mankhöjd för hanar är 65-75 cm och tikar 60-70 cm. Färgen är från ljus- till mörkchatterat varggrått eller leverbrunt. Även helt enfärgat creme till vitt förekommer.
Rasen har framträdande drag av sitt ursprung med stort behov av att röra sig fritt. Den är energisk, reserverad och misstänksam mot främlingar. Dessa egenskaper innebär att rasen, framför allt när den utsätts för okända situationer, ger ett nervöst intryck och vanligen reagerar med flyktbeteenden. Rasen är självständig och lyder endast av egen fri vilja.
Pälsen är rak och tät. Det är stor skillnad mellan vinter- och sommarpäls. Under vintern har den mycket underull. När denna fälls är pälsvården omfattande innan den fått sin sommarpäls.
Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.
Leendert Saarloos, Nederländerna, exprimenterade under 1930-talet med att korsa schäfer med varg. Hans mål var att förbättra schäferrasen och han höll sig därför med ett stort hägn av avelsdjur. Hans ras, ”europeisk varghund”, bestod av 75% schäfer och 25% varg. Han försökte under 30 år att få hybriderna erkända som ras, men lyckades inte under sin livstid. 1975 lyckades hans efterträdare att få rasen, saarloos wolfhond, erkänd av Holländska Kennelklubben till hans ära. Internationellt blev rasen erkänd 1981.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.