Schillerstövare

Schillerstövarens kroppsbyggnad ska ge intryck av snabbhet och styrka. Mankhöjd för hanar är 53–61 cm och för tikar 49–57 cm. Pälsen är kort och färgen är tanfärgad med svart så kallad mantel över ryggen . 

Rasen har ett spårnoga drevsätt som är en bra egenskap vid svåra förhållanden. Den har bra skall och starka tassar vilket också är viktigt för en jakthund. En schillerstövare är livlig med vaket temperament, följsam och stabil. Rasen fungerar även mycket bra som familjehund, men bör kombineras med jaktmöjlighter.

Rasen anses generellt vara utan några allvarliga kända rassjukdomar. Höftledsdysplasi, HD, förekommer.

Schillerstövaren framavlades och namngavs efter lantbrukaren Per Schiller i Stenungsund. På den första hundutställningen i Sverige år 1886 visade han stövarsyskonen Tamburini och Ralla I, vilka troligen var av sydtyskt ursprung. De var svartbruna med smärre, vita tecken och ganska småväxta. Till stammen fördes sedan ytterligare stövare av schweizisk ras.

Som en tredje beståndsdel ingick ett, inte obetydligt, inslag av engelska stövare, framför allt harrier. Rasen nådde snabbt en konstant typ, där de kontinentala dragen dominerade. Den erkändes i Sverige som egen hundras år 1907.