Shar pei

Det är en kompakt, medelstor hund. Mankhöjd är 44–51 cm. Vikt är ca 20–22 kg. Pälsen är ett särdrag för rasen. Den är kort, hård som borst, rak och står ut från kroppen. Shar pei betyder sandhund, något som hundens pälsstruktur ska likna. Pälslängden varierar från 1 till 2,5 cm. Alla enfärgade pälsfärger utom vitt förekommer. Hud, rynkor och hårstrån som stör ögats normala funktion och kraftiga hudveck på kroppen och benen (utom på manke och svansrot) är diskvalificerande fel på utställning.

En shar pei är väldigt hemkär och trogen sin familj. Rasen kan vara något reserverad mot främmande men ska inte vara överdrivet skygg eller aggressiv. Det är viktigt att träna den unga hunden i sociala sammanhang. 

Pälsen är lättskött. Den borstas igenom vid fällning och badas vid behov. Det är mycket viktigt att öronen torkas ur regelbundet, ofta kan det samlas mycket öronvax.

Rasen har en rasbunden sjukdom: Shar-Pei Autoinflammatory Disease, SPAID, som är en inflammatorisk sjukdom som kan leda till olika sjukdomstillstånd med dödlig utgång. Rasen har också öron-, ögon- och hudproblem knutna till SPAID. Problemen är kopplade till den förtjockade hud som är kännetecknande för rasen. 

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, där man bland annat uppmärksammar hudmängd, ögon och bett.

Den kinesiska rasen shar pei har existerat i hundratals år i provinserna som gränsar till Sydkinesiska sjön. Troligen har rasen sitt ursprung i staden Dialak i provinsen Kwun Tung. Chow chow, med samma blå tunga som shar pei, tros vara en ursprungsras, liksom olika mastiffraser.

Shar pei har alltid varit en hund för vanliga, enkla människor. Det var de kinesiska bönderna som födde upp dem. De användes till att vakta hem och ägor, som vallhundar och även till jakt, bland annat på vildsvin. Dessa hundar levde med sin familj och deltog i deras sysslor.