Shiba
Nyfiken, självständig och lojal mot familjen
Ursprungligen användes shiban till jakt på småvilt och fågel. Idag är den framför allt en sällskapshund, även i Japan. Aktiviteter som passar rasen är spårning (framför allt viltspår), agility, lydnad och cirkuskonster.
Rasen är en aktiv hund som behöver relativt mycket motion och mental stimulans. Däremellan har den en otrolig förmåga att slappna av och hålla sig lugn.
Helhetsintrycket för shiba ska vara en liten och proportionerlig hund, starkt byggd och muskulös och med god benstomme. Rörelserna ska vara snabba, fria och vackra. Mankhöjd för hanar är 38,5–41,5 cm och tikar 35,5–38,5 cm.
Färgerna är röd, black and tan och sesam (inblandning av svarta pälshår). Alla nämnda färger ska ha "urajiro“, det vill säga vitaktig päls på nospartiets sidor, på kinderna, på halsens och underkäkens undersida, på bröst och mage, på svansens undersida och på benens insidor.
Shiba är stolt, självständig och vänlig, men kan ibland vara reserverad mot främlingar. Den är alert och nyfiken och har mycket kvar av sitt ursprungsbeteende. Detta visar sig bland annat i att den är känslig för kroppsspråk. Som ägare kan det därför vara bra att ha grundläggande kunskaper om hundens beteende och språk för att undvika missförstånd.
Rasen är trofast mot sin familj. Den är intelligent, lättlärd och har snabb uppfattningsförmåga och fostras bäst genom konsekvens, förståelse och tålamod.
Shiba är en mycket renlig hundras och pälsen behöver normalt bara genomborstas en gång/vecka för att hållas fräsch. Dess päls består av sträva täckhår och en tjock, mjuk underpäls som fälls vanligen 1–2 gånger/år.
Inga specifika rassjukdomar finns dokumenterade. Höftledsdysplasi, HD, kan förekomma. Många shibor blir upp till 16 år gamla.
Shiba är en av de japanska nationalraserna och var ursprungligen avsedd för jakt på småvilt och fågel. När engelska settrar och pointrar importerades från England under perioden l868–l912 blev jakt en sport i Japan. Korsning mellan shiba och engelska hundar blev vanlig och den renrasiga shiban blev under perioden 1912–1926 ytterst sällsynt i ursprungsområdena.
Jägare och yrkesfolk engagerade sig från 1928 i uppgiften att bevara den renrasiga shiban och enades om utformningen av rasstandarden l934. År l937 utnämndes shiba till officiell japansk hundras.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.