Skotsk hjorthund
Värdig, snabb och busigt raggig vän
När rasens huvuduppgift inte längre var att jaga har dess goda karaktärsegenskaper och kärlek till människor och dess milda och vänliga väsen gjort den till en mycket älskad sällskapshund.
Mankhöjd för hanar är minst 76 cm och tikar minst 71 cm. Hanar väger ca 45,5 kg och tikar ca 36,5 kg. Rasen ska likna en strävhårig greyhound, men vara större och ha kraftigare benstomme.
Rasen ska till kroppsbyggnaden kännetecknas av en unik kombination av snabbhet, styrka och uthållighet, vilket krävs för att lägga ner en hjort. Det allmänna uppträdandet skall präglas av värdighet. Rasen ska vara mild och vänlig, aldrig misstänksam, aggressiv eller nervös. Den är lydig och lättfostrad, eftersom den är angelägen om att vara till lags.
Den tjocka, sträva pälsen är mycket lättskött och tål både väta och kyla. Inför utställning behöver man oftast bara plocka bort några hårstrån här och var för att snygga till silhuetten.
Rasen är en relativt frisk och sund hund utan särskilda hälsoprogram.
Hjorthundens kombination av mod, styrka och tillgivenhet gjorde dem oumbärliga för jägarna. När skjutvapnen gjorde sitt intåg, förlorade rasen sin betydelse som hetsjakthund och skulle antagligen ha dött ut, om den inte hade blivit räddad av en ny storhetstid efter 1831. En rasstandard upprättades, vilken i stort sett är oförändrad än idag. Rasen fick sitt namn när hundutställningar inleddes på 1860-talet. På den första svenska hundutställningen 1886 deltog en individ av rasen. Den första svenska kullen föddes 1913. Därefter hände inte mycket förrän på 1950-talet.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.