Skotsk hjorthund
Värdig, snabb och busigt raggig vän
Skotsk hjorthund är en stor hund med raggig sträv päls. Det är en mycket älskad sällskapshund. Hundrasen kännetecknas av en unik kombination av snabbhet, styrka och uthållighet. Det allmänna uppträdandet ska präglas av värdighet.
Mankhöjd för hanar är minst 76 cm och tikar minst 71 cm. Hanar väger ca 45,5 kg och tikar ca 36,5 kg. Rasen ska likna en strävhårig greyhound, men vara större och ha kraftigare benstomme.
Färgen är grå i olika nyanser eller brindle (tigrerad) och gult, sandfärgat röd eller röd fawn med svärtade hårtoppar. Vitt bröst, vita tår och litet vitt på svansspetsen är tillåtet.
En skotsk hjorthund ska vara mild och vänlig, aldrig misstänksam, aggressiv eller nervös. Den är lydig och lättfostrad, och är angelägen om att vara till lags. När den fått upp farten är rasen mycket snabb, därför får den inte vara lös där den kan orsaka skada på sig själv eller andra.
Den tjocka, sträva pälsen är mycket lättskött och tål både väta och kyla. Inför utställning behöver man oftast bara putsa några hårstrån här och var för att snygga till silhuetten.
Rasen är en relativt frisk och sund hund utan kända rasspecifika hälsoproblem.
Hjorthundens kombination av mod, styrka och tillgivenhet gjorde dem oumbärliga för jägarna. När skjutvapnen gjorde sitt intåg, förlorade hundrasen sin betydelse som hetsjakthund och skulle antagligen ha dött ut, om den inte hade blivit räddad av en ny storhetstid efter 1831. En rasstandard upprättades, vilken i stort sett är oförändrad än idag.
Rasen fick sitt namn när hundutställningar inleddes på 1860-talet. På den första svenska hundutställningen 1886 deltog en individ av rasen. Den första svenska kullen föddes 1913.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.