Skyeterrier

Skyeterriern är en långsträckt, lågställd hund med lång dubbel päls. Kroppen är dubbelt så lång som kroppens mankhöjd. Hunden rör sig utan synbar ansträngning. Den har ett kraftigt fram- och bakparti, en stadig kropp och starka käkar.

Mankhöjden är cirka 25-26 cm och längd från nosparti till svanstipp är cirka 105 cm, tikar är något mindre. Färgen är svart, mörkt eller ljust grå, fawn eller cream, alltid med svarta tecken. En liten vit bröstfläck kan förekomma.

Skyeterrier är känd för att vara mycket lojal mot sin ägare, och fungerar bra som familjehund. Den kan vara reserverad mot främlingar, men får inte vara aggressiv. Man bör socialträna valpen redan från början. Med tanke på rasens bakgrund kan hunden visa stor jaktlust. Om smådjur såsom möss, hamster och marsvin finns i familjen måste man vara försiktig då de kan ses som byte.

En skyeterrier kräver pälsvård och för att behålla en välvårdad och elegant hund behöver den kammas och borstas igenom ungefär varannan vecka. Pälsen är dubbel och underullen är kort, tätliggande, mjuk och ullig. Täckhåret är långt, hårt, rakt, slätt och fritt från lockar.

Skyeterrier är i stort en frisk och sund ras. Inga rasspecifika sjukdomar är utbredda inom rasen. Det är dock ganska vanligt med krokiga framben, som ibland kan medföra hälta. 

Skyeterrier är en av de äldsta skotska raserna och tidigare känd som "terriern från de västra öarna". Rasen utvecklades från så kallade highland terrier och en av dessa varianter utvecklades på ön Skye och den kom att få ett ganska speciellt utseende. Ursprungligen är det en terrier med uppgift att vara en effektiv skadedjursutrotande hund.

Från 1870-talet började man att skilja på de så kallade skotska raserna och den engelska kennelklubben beslutade att den västskotska varianten skulle heta skyeterrier.