Tibetansk mastiff

Tibetansk mastiff är kraftfull, tung och välbyggd med god benstomme. Rasen kombinerar mäktig styrka, tålighet och uthållighet; egenskaper som gör att den klarar av att arbeta i alla klimatförhållanden. En tibetansk mastiff utvecklas långsamt. Tikar är färdigutvecklade först vid 2 till 3 års ålder och hanar tidigast vid 4 års ålder. Mankhöjd för hanar är minst 66 cm och för tikar minst 61 cm.

Pälsen är lång och tjock, och färgen är svart, sobel, guldgul eller gråblå, med eller utan tantecken.

Personligheten varierar mellan hundarna men allmänt är hundarna modiga, reserverade mot främlingar, envisa och självständiga. Det är en hundras som är van att fatta sina egna beslut. Rasen har stark vaktinstinkt och trivs att bo på landet där det finns stor möjlighet till utevistelse året om.

På grund av sina egenskaper är detta en rhundas som inte passar alla, utan kräver en hundkunnig ägare med vana av stora kraftfulla hundar.

Pälsen ska vara en dubbelpäls där täckhåret är tjockt, grovt, av medellängd och ligger tätt an. Underullen är välutvecklad, tjock och mjuk. Trots den maffiga pälsen  är den tämlingen lättskött. Pälsen är smutsavstötande men kräver en hel del borstning på våren när pälsen fälls.

Höftledsdysplasi, HD, epilepsi, PRA (ögonsjukdom), demodex (hudsjukdom) förekommer.

Tibetansk mastiff (Do-Khyi) kommer ursprungligen från Tibet och är en synnerligen bastant, stark och gammal ras. Den har varit mytomspunnen sedan den blev känd under antiken. Från Aristoteles (384–322 f Kr) till de berömda berättelserna av Marco Polo, som reste i Asien 1271.

I sitt hemland är den i första hand en boskapsvaktande hund, vars uppgift är att vakta får och nötboskap mot såväl två- som fyrbenta inkräktare. I Tibet fanns det två typer av rasen; en lättare typ som vaktade boskap och en större, grövre typ som användes som vakthund i byn.