Ungersk vizsla, strävhårig
Energisk, följsam och arbetsvillig jaktkamrat
Ungersk vizsla är en mångsidig jakthund, vilken är användbar vid jakt såväl i fält som i skog och vatten. Rasen har ett mycket gott väderkorn och mycket bra stånd (bytesmarkering). Den är också en god apportör och påtagligt arbetsvillig även i vatten. Ungersk vizsla jagar i såväl svårtillgänglig terräng som under besvärliga väderleksförhållanden.
Ungersk vizsla strävhårig, är en livlig, torr och senig jakthund med robustare kroppsbyggnad än den korthåriga varianten. Mankhöjd för hanar är 58-64 cm och tikar 54-60 cm. Färgen varierar mellan olika nyanser av djupt gulrött, mindre vita tecken förekommer.
Ungersk vizsla strävhårig, är en tillgiven, lättdresserad och läraktig hund med gott självförtroende, men rasen är känslig för omild behandling. Den jagar i god kontakt med sin förare, har ett intensivt sök, är målmedveten med gott väderkorn och ett utmärkt stånd. Inte önskvärda egenskaper hos en effektiv jakthund av denna ras är skotträdsla, viltskygghet, obenägenhet att stå för eller apportera vilt, liksom ovillighet att arbeta i vatten. På grund av sin problemfria karaktär och anpassningsförmåga är det en lättsam ras.
Pälsen är sträv, åtliggande, grov, tät och glanslös. Täckhåren är 2-3 cm och underullen är tjock och vattenavstötande. Den är lättskött.
Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.
Den strävhåriga ungerska vizslan uppstod på 1930-talet genom korsning av korthårig ungersk vizsla med strävhårig vorsteh. Raskännetecknen är identiska och den korthåriga vizslans, förutom pälsens struktur.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.